Helen Sjoholm - Koppangen

Här är^D stillhet ?^A? tystnad, nu n^Där mark^Gen fär^Agats vit från den^D trygga,^G gamla ^Bmkyrkan klingar s^Gången ända^A hit Jag har ^Dstannat vid ^Avägen, för at^Dt vil^Ga mej ett^A tag å blev^D fånga^Gd i det^Bm gränsland som^G förenar natt oc^Ah dag

Och ett ^Dsken ifrån^A ljusen bakom f?^D?nstrets välvda^A ram har ^Dförenat dom^G själar som finn^Bms med oss här ^Ai tiden å jag^D vet att dom som har ^Glämnat oss, har ^Dförstått att^G vi är liksom flad^Ddrande ^Glågor, s?^A? läng^Ge v^Ai ?^D?r här

Där, bland^D gnistrande^A stjärnor so^Dm förblekn^Gar en oc^Ah en, kommer l^Divet v?^G?ldigt ^Bmnära som en^G skymt av sann^Aingen. Vi är^D fångar ^Ai tiden, som et^Dt avtryck^G av en ^Ahand på ett ^Dfrostigt, g^Gammalt f^Bmönster som fått^G nåd av tiden^As tand En se^Dkund är jag^A evig, å se^Dn vet jag inge^At mer... Bara ^Dett, att jag ^Glever lika ^Bmfullt som någon ^Aannan. Jag är^D här, å mitt på^G en frusen väg finns^D det vär^Gme ändå fastän^D snön börj^Gat falla o^Ach himm^Gelen^A bli^Dr grå

Och ett ^Dsken ifrån^A ljusen bakom f?^D?nstrets välvda^A ram har ^Dförenat do^Gm själar som finn^Bms med oss här^A i tiden å jag^D vet att dom som har ^Glämnat oss^D, har förstått att^G vi är liksom flad^Ddrande l^Gågor, så^A läng^Ge v^Ai ?^D?r här