Cornelis Vreeswijk - Grimasch om morgonen

Nu faller d^Amagg och nu s^Dmtiger ^Amsol, men ^Dmdet kan ^Amdu inte ^E7hör^Ama. Du li^Fgger u^Ctan b^E7lus och ^Amkjol, med l^Dmäppar^Amna mot mitt ^E7öra. Tala nu a^Amllvar ber ^Dmdu best^Amämt, du sk^Dmrattar v^Amisor och s^E7junger s^Amkämt. Du k^Fan men v^Cill inte ^E7gör^Ama, en s^Dmång om l^Amyckan den ^E7skö^Amra.

Nu stiger ^Amsol och nu f^Dmaller d^Amagg, för f^Dmattigt f^Amolk och för ^E7rik^Ama. Men ly^Fckan h^Car en förg^E7iftad t^Amagg, som ^Dmman bör n^Amoga undv^E7ika. Hon stannar g^Amärna i n^Dmågra ^Amdar, men ^Dmnär du v^Amill hålla h^E7enne k^Amvar, blir he^Fnnes ög^Con is^E7kal^Amla, och ^Dmdu blir b^Amitter som ^E7gal^Amla.

Så faller da^Amggen föru^Dmtan l^Amjud, och g^Dmräs och b^Amlader blir ^E7våt^Ama. Och va^Frje mo^Crgon står s^E7olen b^Amrud, Fast i^Dmnga b^Amrudpsalmer ^E7låta. Ann-K^Amatarin du ska v^Dmeta ^Amatt, det f^Dminns en ly^Amcka som ^E7dör av s^Amkratt. Men d^Fen vill sm^Cekas om ^E7nat^Amten, och d^Dmen är st^Amilla som ^E7vat^Amten.

Stig upp ur sä^Amngen Ann-^DmKata^Amrin, och l^Dmyssna ^Ampå något ^E7vik^Amtigt. Det f^Finns ett sä^Crskilt slags ä^E7delt ^Amvin, som ^Dmman bör n^Amjuta försi^E7ktigt. För om man dr^Amicker det ^Dmutan s^Amans, förl^Dmorar d^Amet sin f^E7orna g^Amlans. Och ^Fdu får k^Cvar en tom ^E7flas^Amka, och b^Dmittra t^Amårar och ^E7ask^Ama.