Cornelis Vreeswijk - Grimasch om morgonen

Nu faller ^Dmdagg och nu st^Ciger s^Fol men det kan ^Gmdu inte ^A7hö ^Dmra. Du ligger u^Bbtan bl^Cus och kj^Fol med läp^Gmparna mot mitt ^A7öra. Tala nu a^Dmllvar, ber ^C7du bes^Ftämt, du skrattar v^Gmisor och sju^Cnger sk^Fämt. Du kan, men v^Bbill inte ^Cg?^F?ra en sång om l^Gmyckan den^A7 sk^Dmöra.

Nu stiger ^Dmsol och nu fa^Cller d^Fagg för fattigt ^Gmfolk och fö^A7r r^Dmika. Men lyckan ^Bbhar en för^Cgiftad ^Ftagg som man bör ^Gmnoga und^A7vika. Hon stannar g^Dmärna i ^C7några ^Fda'r men när du^Gm vill hålla^C henne^F kvar blir hennes ^Bbögon i^Csk^Falla och du blir b^Gmitter som g^A7all^Dma.

Så faller d^Dmaggen f?^C?rutan^F ljud och gräs och^Gm blader blir^A7 v?^Dm?ta. Och varje m^Bborgon står^C solen ^Fbrud fast inga bru^Gmdpsalmer l^A7åta. Ann-Katar^Dmin, du skall v^C7eta a^Ftt det finns en ly^Gmcka som d^Cör av ^Fskratt. Men den vill sm^Bbekas om n^Cat^Ften och den är s^Gmtilla som ^A7vat^Dmten.

Stig upp ur ^Dmsängen, Ann-^CKata^Frin, och lyssna ^Gmpå något^A7 vi^Dmktigt. Det finns ett s^Bbärskilt slags ^Cädelt^F vin som man bör ^Gmnjuta för^A7siktigt. För om man d^Dmricker det ^C7utan ^Fsans förlorar ^Gmdet all ^Csin forna ^Fglans och du får ^Bbkvar en tom ^Cfl^Faska och bittra t^Gmårar och^A7 as^Dmka.