Cornelis Vreeswijk - Grimasch om morgonen

Nu faller dag^Amg och nu sti^Dmger so^Aml Men d^Dmet kan d^Cu inte ^E7hör^Ama ^FDu ligger u^Ctan bl^E7us och kj^Amol M^Dmed läpp^Carna mot ^E7mitt öra

Tala nu a^Amllvar ber d^Dmu best^AmÄmt Du skr^Dmattar vi^Csor, du s^E7junger sk^Amämt Du kan men ^Dmvill int^Ce göra ^{E7 Am} En s^Fång om ly^Cckan den ^E7skö^Amra

Nu stige^Amr sol och nu^Dm falle^Amr dagg För fa^Dmttigt fo^Clk och ^E7för^Am rika ^FMen lyckan ^Char en^E7 förgifta^Amd tagg Som ^Dmman bör ^Cnoga un^E7dvika

Hon stanna^Amr gärna i n^Dmågra d^Amar Men ^Dmnär du v^Cill hålla^E7 henne kv^Amar Bl^Dmir hennes ö^Cgon i^E7skal^Amla Och du b^Flir bitte^Cr som g^E7all^Ama

Nu faller dag^Amgen för ^Dmutan l^Amjud Och ^Dmgräs och^C blader blir^E7 vå^Amta Och^F varje morg^Con stå^E7r solen b^Amrud Fast^Dm inga br^Cudpsalmer^E7 låta

Ann-Kata^Amrin du s^Dmka veta ^Amatt Det finn^Dms en lyc^Cka som dö^E7r av skra^Amtt M^Dmen den v^Cill smeka^E7s om natt^Amen Och d^Fen är sti^Clla som^E7 va^Amtten

Stig upp ur s^Amängen A^Dmnn-Kat^Amarin Och ly^Dmssna på ^Cnågot v^E7ikt^Amigt Det finns ett sär^Fskillt s^Clags ä^E7delt ^Amvin Som m^Dman bör n^Cjuta förs^E7iktigt

För om man dr^Amicker det ^Dmutan s^Amans F^Dmörlorar ^Cdet sin f^E7orna gla^Amns O^Dmch du får k^Cvar en to^E7m flas^Amka Och b^Fittra tår^Car och ^E7ask^Ama