Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
G Am Bm Am G
Det ärG skimmer i molnen ochAm glitter i sjön, det ärBm ljus öveDr stränder ocGh näs, och Gomkring mig står den härligAma skogen så grön bakom BmängarnasD gungandeG gräs.
Och med Gsommar och skönhet ochAm skogsvindsackord står minBm hembygd ochD hälsar miGg glad, var mig Ghälsad, men var är miAmn faders gård, det ärBm tomt bakomD lönnarnasG rad.
Det ärEm tomt, det är bränt, det Bmär härjat och kalt, där denAm låg, ligger berghällDen bar, men däEmröver går minnet mBmed vinden så svalt, och det Amminnet är allt som äDr kvar.
Och det Gär, som jag såg eAmn gavel stå vit och ett Bmfönster st?D? öppet Gdäri, som Gpiano det ljöd och enAm munter bit av en Bmvisa med Dfin meloGdi.
Och det är, som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung, innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung. Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invid sjön för att höra hans tal om det gamla, som gått, medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal. Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår, men så svagt, som det blott vore drömt: "Det är kastat för vind sedan tjugo långa år, det är dött och begravet och glömt. Där du kära gestalter och syner minns, där står tomheten öde och kal, och min eviga vaggsång är allt som finns kvar av det gamla i Alsterns dal."