Lars Winnerback - Lång väg hem

^EmMörk himmel över sörmland, kvällsblå s^Amkymning i bilen, vi kör den g^Emlömda, gamla E4an mot ^B7norr. ^Emhimmeln mörk över land och gård, den k^Amärva kylan packar jorden hård, o ^Emluften fuktig och^B7 strupen ^Emtorr.

Och ^Amvärdshusen är stängda utmed ^Emvägen, som s^Ampökhus från en svunnen, gammal s^B7ägen.

Och här da^Emnsa' man för länge sen, en r^Amostig skylt hänger kvar där än, Em B7 Em * Det är månsken över en ödebygd och det är lång väg hem.

^EmVar är vi nånstans? Vi måste fråga nån, det går en ^Amgammal man ner mot vattnet, hur t^Emar man sig fram utan den stora ^B7vägen? Han säger: "S^Emkyll dig själv, vad ingen vet det är en ^Amvälbevarad hemlighet, och själv ^Emfastna' jag här i min^B7 ensam^Emhet" Och hans ^Amögon ser så osedda och trötta ^Emut han säger "^Amvägen har bara en början, inget ^B7slut" och vi ^Emsätter oss i bilen igen, ^Amframåt, bara framåt min vän Am Em B7 Em * jag har tandvärk ner i roten, och det är lång väg hem

^EmGenom skogar, över ängar, förbi ^Amåkrar genom natten det ^Emlyser från ett öppet vägmot^B7ell ^Emdet verkar kusligt, verkar skumt, vi m^Amåste ha kört runt det är dags att ^Emstanna, det är^B7 redan ^Emkväll Det står en ^Amman i baren och frågar varifrån vi ^Emkom han säger "vi ^Amserverar bara dem vid sidan ^B7om" jag säger "vi är ^Emvilsna unga män, på jakt efter ^Amlust på flykt från tiden" Am Em B7 Em * jag får en kaffe och en fyra JB och det är lång väg hem

^FmMånsken över skogarna, m^Bbmånsken upp ur sjön det blåser t^Fmill, vinden viner i varje t^C7opp. Det är ^Fmlångt till söder, långt till norr det är ^Bbmlångt åt alla håll, och det är l^Fmångt kvar innan^C7 solen går ^Fmopp.

Från ett m^Bbmotell på slätten hörs en säregen^Fm sång, sk^Bbmuggor av några som dansade där en g^C7ång. Och på den l^Fmilla krokiga vägen, är två s^Bbmökare ute än i b^Bbmil på väg genom ^Fmnatten, och dom har l^C7ång väg ^Fmhem