Lars Winnerback - Lang vag hem

^EmMörk himmel över sörmland, kvällsb^Amlå skymning i bilen, vi kör den ^Emglömda, gamla E4an mo^B7t norr. ^Emhimmeln mörk över land och gård, de^Amn kärva kylan packar jorden hård, o ^Emluften fuktig och^B7 strupen ^Emtorr.

Och ^Amvärdshusen är stängda utm^Emed vägen, som s^Ampökhus från en svunnen, gammal^B7 sägen.

Och här d^Emansa' man för länge sen, en r^Amostig skylt hänger kvar där än, Em B7 Em * Det är månsken över en ödebygd och det är lång väg hem.

^EmVar är vi nånstans? Vi måste fråga nån, det g?^Am?r en gammal man ner mot vattnet, hur t^Emar man sig fram utan den stora ^B7vägen? Han säger: &^Emquot;Skyll dig själv, vad ingen vet det^Am är en välbevarad hemlighet, och själv^Em fastna' jag här i m^B7in ens^Emamhet" Och hans ^Amögon ser så osedda och tröt^Emta ut han säger ^Am"vägen har bara en början^B7, inget slut" och vi ^Emsätter oss i bilen igen,^Am framåt, bara framåt min vän Am Em B7 Em * jag har tandvärk ner i roten, och det är lång väg hem

^EmGenom skogar, över ängar, för^Ambi åkrar genom natten det ^Emlyser från ett öppet väg^B7motell ^Emdet verkar kusligt, verkar skumt, vi m^Amåste ha kört runt det är dags att^Em stanna, det ?^B7?r reda^Emn kväll Det står en^Am man i baren och frågar varifrån ^Emvi kom han säger &qu^Amot;vi serverar bara dem vid ^B7sidan om" jag säger "^Emvi är vilsna unga män, på ja^Amkt efter lust på flykt från tiden" Am Em B7 Em * jag får en kaffe och en fyra JB och det är lång väg hem

^FmMånsken över skogarna,^Bbm månsken upp ur sjön det blåser ^Fmtill, vinden viner i varje ^C7topp. Det är^Fm långt till söder, långt till norr det^Bbm är långt åt alla håll, och det är ^Fmlångt kvar inn^C7an solen g?^Fm?r opp.

Från ett ^Bbmmotell på slätten hörs en sä^Fmregen sång, sk^Bbmuggor av några som dansade där en^C7 gång. Och på den ^Fmlilla krokiga vägen, är tv^Bbmå sökare ute än i b^Bbmil på väg geno^Fmm natten, och dom har^C7 lång v^Fmäg hem