Håkan Hellström - Vid protesfabrikens stangsel

^FVid protesfab^Frikens stän^Fgsel La du din h^Amand på min^F axel Och sa att li^Fvet var något^G enke^Flt ^{G Am} Men jag ^Gkunde ^Finte ^Ghålla med^F dig ^F

^FPå B^Fetonglagd äng sto^Fd vi Du bad mig ta ^Amkärlek lätt som e^Fn vind Men jag var så^F ung och dumdr^Gistig ^{F G Am} Och tårarna^G rann ner för mi^Fn kind^{G F}

^FFör vem kan^F glömma att stjä^Amrnorna nå^Fgon gång blir^F ste^Gnar^{F G Am} Och vem vet hur ^Glän^Fge vi^G har varan^Fdra ^FI en nedlagd ^Fhamnstad full av ^Ammisstro och ohål^Flbarhet Mötte jag min^F kär^Glek ^{F G Am G F G F}