Carl Michael Bellman - Mark hur vaar skugga

^Em Märk hur vår sk^Dugg^Ama, märk, Movitz mon ^Emfrere, ^G inom ett^Am mörker si^Bg slutar, ^Em hur guld och^D purpur^Am i skoveln, d?^Em?r, G Am G B Em (Em F# G) byts till grus och klu- -tar. ^G Vinkar Charon från sin br^Dusande älv, ^Am och tre g?^Em?nger sen död^Bgrävaren själv, ^G mer du din druvan din rys^Dter. ^Em Därför^D, Movit^Amz, kom hjälp mig oc^Emh välv ^G gravvård^Am över vå^Gr s^By- ^Em -ster!

^EmAck längtansvärd^Da, ^Amoch bortskymda skjul ^{Em G}under de ^Amsusande gre^Bnar, ^Emdär tid och ^Ddöden ^Amen skönhet oc^Emh ful G Am G B Em (Em F# G) till ett stoft förenar! ^GTill dig aldrig avund sökt^D någon stig; ^Amlyckan, elj^Emest uti flykte^Bn så vig, ^Galdrig kring grifterna ila^Dr. ^EmOvän dä^Dr väpn^Amad, vad synes väl d^Emig, ^Gbryter fro^Ammt sina pi^Glar^B. ^Em

^EmLillklockan klämt^Dar ^Amtill storklockans dö^Emn, ^Glövad st^Amår kantorn^B i porten ^Emoch till de s^Dkrålan^Amde gossarnas b^Emön G Am G B Em (Em F# G) helgas denna orten. ^GVägen opp till templets gr^Diftprydda stad ^Amkantas mell^Eman rosors guln^Bade blad, ^Gmultnande plankor och bår^Dar; ^Emtill dess^D den l?^Am?nga och svartklädd^Ema rad ^Gmjukt sig ^Ambugar i t?^G?ra^Br. ^Em

^EmSå gick till vila^D, f^Amrån slagsmål och ba^Eml, ^Ggrälmaka^Amr Löfberg,^B din maka, ^Emej mer från ^Dgräset^Am långhalsig o^Emch smal G Am G B Em (Em F# G) hon än glor tillbaka. ^GHon från Dantobommen skild^Des i dag ^Amoch med hen^Emne alla lustig^Ba lag. ^GVem skall nu flaskan befal^Dla? ^EmTorstig v^Dar hon ^Amoch urtorstig är ja^Emg; ^Gvi är tor^Amstiga alla^G. ^{B Em}