Carl Michael Bellman - Mark hur vaar skugga

^Em Märk hur vå^Dr s^Amkugga, märk, Movit^Emz mon frere, ^G inom ett^Am mörker ^Bsig slutar, ^Em hur guld och^D purpur^Am i skoveln, d?^Em?¤r, G Am G B Em (Em F# G) byts till grus och klu- -tar. ^G Vinkar Charon från sin ^Dbrusande älv, ^Am och tre g?^Em?¥nger sen d?^B?¶dgrävaren själv, ^G mer du din druvan din rys^Dter. ^Em Därf?^D?¶r, M^Amovitz, kom hjälp ^Emmig och välv ^G gravvå^Amrd över^G v?^B?¥^Emr sy- -ster!

^EmAck längtansvÃ^D¤r^Amda, och bortskymda sk^Emjul ^Gunder de ^Amsusande gre^Bnar, ^Emdär tid oc^Dh dö^Amden en skön^Emhet och ful G Am G B Em (Em F# G) till ett stoft förenar! ^GTill dig aldrig avund sö^Dkt någon stig; ^Amlyckan, elj^Emest uti flykte^Bn så vig, ^Galdrig kring grifterna ila^Dr. ^EmOvän d^Där v^Amäpnad, vad synes ^Emväl dig, ^Gbryter fro^Ammt sina pi^Glar^B. ^Em

^EmLillklockan klä^Dmta^Amr till storklockans d^Emön, ^Glövad ^Amstår kan^Btorn i porten ^Emoch till de s^Dkrål^Amande gossarnas^Em bön G Am G B Em (Em F# G) helgas denna orten. ^GVägen opp till templets ^Dgriftprydda stad ^Amkantas mell^Eman rosors guln^Bade blad, ^Gmultnande plankor och bÃ?^D?rar; ^Emtill dess^D den l?^Am?¥nga och svartklÃ^Em¤dda rad ^Gmjukt sig ^Ambugar i t?^G?¥^Brar^Em.

^EmSå gick till vi^Dla,^Am från slagsmål ^Emoch bal, ^Ggrälma^Amkar Löfb^Berg, din maka, ^Emej mer frå^Dn grÃ?^Am?set långha^Emlsig och smal G Am G B Em (Em F# G) hon än glor tillbaka. ^GHon från Dantobommen ski^Dldes i dag ^Amoch med hen^Emne alla lustig^Ba lag. ^GVem skall nu flaskan befal^Dla? ^EmTorstig v^Dar hon ^Amoch urtorstig är ^Emjag; ^Gvi är t^Amorstiga al^Gla.^{B Em}