Bjorn Afzelius - Victor jara

Det finns m^Amånga som gör konster och krumsprång för d^E7om som har makten. Och det finns många som fjäskar för smulor ifrån de ^Amhärskandes bord. Men du v^G7alde din väg, du sjöng f?^C?¶r dom många. Och du str^B7untade i dom mäktigas löften och dom här^E7skandes hot. Ja, Victor J^Amara, du gav ord åt dom fängslades längta^E7n till frihet, och åt dom plågades tro på en framtid där bara ^Amfolken har makt. Och du gav st^A7yrka och mod åt dom förtrampa^Dmdes drömmar, men mot dom r^E7ika och få sjöng du ut di^Amtt förakt.

Men om ^Amframtiden är som ett träd vi har plante^E7rat i jorden, och ifall friheten är som den sprödaste, sk?^Am?¶raste ros, måste ^G7vi väpna oss väl för att f^Cörsvara det svaga. Vi mås^B7te värna det mot dom som vill krossa det som spira^E7r och gror. Dom ^Amförtvivlade säger att döden Ã?^E7?r lika för alla. Men det är väl sannare att säga att man kan dö på samma s?^Am?¤tt som man har levt. Och att ^A7dö för förtjänst, det väg^Dmer lätt som en fjäder. Men att ^E7dö för sitt folk, det väger tung^Amt som en sten.

Victor ^AmJara, dina sånger ska eka i gruvorn^E7as gångar. Och som fullmogna frukter ska dom skördas ifrån plantag^Amernas träd. som ^G7vajande säd ska dom bölja^C över fälten och som ^B7fiskarna i vattnet ska dom fastna i fiskarnas ^E7nät. Ja, ^AmVictor Jara, Victor Jara, dina sånger skall inte b^E7li glömda. Från gitarr till gitarr ska dom spridas över sta^Amd och land. Dom ska ^A7vagga oss till sömns, när våra nÃ^Dm¤tter blir långa. Dom ska ^E7marschera med oss, när dagen ^Amär här.