Astrid Lindgren - Hujeda mig sant barn han var

^CHör nu på, go´vänner, så^F ska jag för er berätta ^G7vad en gosse gjorde, det är nu län^Cgesen, men nog lever minnet kvar i ^FSmålands sköna dalar, ^G7Katthult Lönneberga, det var den gossens^C hem. ^G7Hu-^Cje-da-mej, sånt^F barn han var, Ej^G7 värre tänk^Cas kan, Och Emil var det ^Fnamn han bar, Ja, ^G7Emil hette ^Chan. Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel dej, Sing-^G7dudel-dudel-^Cdej Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel-dej, Hu-^G7jeda-jeda-^Cmej

^CHör nu på, go´vänner, så^F ska jag för er berätta ^G7vad vår Emil gjorde en dag i skön^Ca maj. Upp i Katthults flaggsång hissa^F han sin lille syster, ^G7stod sen lugnt och såg henne hänga där ^Cpå svaj. ^G7Hu-^Cje-da-mej, sånt^F barn han var, fast^G7 Ida var rät^Ct nöjd, ty ingen annan ^Fsvävat har, p?^G7? denne hö^Cga höjd. Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel dej, Sing-^G7dudel-dudel-^Cdej Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel-dej, Hu-^G7jeda-jeda-^Cmej

^CNästa hyss han gjorde var nä^Fr han i grönsakssoppan ^G7dök på huvet ner och sen satt där stenh?^C?rt fast uti mor sins soppskål, ty hans^F öron var för stora, ^G7så det blev att fara till doktorn det med^C hast. ^G7Hu-^Cje-da-mej, sånt^F barn han var, tror^G7 inte ocks?^C? ni, att den som blott en ^Fsoppskål har, vill^G7 ej ha gossar^C i? Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel dej, Sing-^G7dudel-dudel-^Cdej Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel-dej, Hu-^G7jeda-jeda-^Cmej

^CViljen I sen höra så ska ja^Fg för er berätta ^G7vad vår Emil gjorde en dag i körsb?^C?rsti'n. Det var då han la sej full, och^F full blev också grisen, ^G7jojo, det var allt ett par sköna fyll^Cesvin. ^G7Hu-^Cje-da-mej, sånt^F barn han var, men^G7 som godtempl^Care stod Emil redan n^Fästa dag, och^G7 det var kärt at^Ct se. Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel dej, Sing-^G7dudel-dudel-^Cdej Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel-dej, Hu-^G7jeda-jeda-^Cmej

^COch till sist, go´vänner, så k^Fan jag för er berätta ^G7hur i trisseboda sin far han låste ^Cin. Stackars far försökte kryp^Fa ut igenom gluggen ^G7Men blev fast och hang där, tills natten den brö^Ct in. ^G7Hu-^Cje-da-mej, sånt^F barn han var, Den^G7 Emil som jag^C minns. Nog är sånt illd?^F?d mot en far, d^G7et grymmaste s^Com finns. Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel dej, Sing-^G7dudel-dudel-^Cdej Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel-dej, Hu-^G7jeda-jeda-^Cmej

^CHör du på, go´vänner, i^Fnte kan jag ju berätta ^G7alla hemska hyss som vår Emil tog sej^C för, men i snickarboden fick han ^Fsitta alla dagar, ^G7tänk på det, små barn, om ni denne vis^Ca hör. ^G7Hu-^Cje-da-mej, sånt^F barn han var, i ^G7hele Småland^C fanns ej nån så vild so^Fm Emil var, oc^G7h ingen inna^Cn stans. Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel dej, Sing-^G7dudel-dudel-^Cdej Sing-^C7dudel-dej-sing-^Fdudel-dej, Hu-^G7jeda-jeda-^Cmej