Astrid Lindgren - Hujeda mig sant barn han var

^DHör nu på, go´vänner, så^G ska jag för er berätta ^A7vad en gosse gjorde, det är nu län^Dgesen, men nog lever minnet kvar i ^GSmålands sköna dalar, ^A7Katthult Lönneberga, det var den gossens^D hem. ^A7Hu-^Dje-da-mej, sånt^G barn han var, Ej^A7 värre tänk^Das kan, Och Emil var det ^Gnamn han bar, Ja, ^A7Emil hette ^Dhan. Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel dej, Sing-^A7dudel-dudel-^Ddej Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel-dej, Hu-^A7jeda-jeda-^Dmej

^DHör nu på, go´vänner, så^G ska jag för er berätta ^A7vad vår Emil gjorde en dag i skön^Da maj. Upp i Katthults flaggsång hissa^G han sin lille syster, ^A7stod sen lugnt och såg henne hänga där ^Dpå svaj. ^A7Hu-^Dje-da-mej, sånt^G barn han var, fast^A7 Ida var rät^Dt nöjd, ty ingen annan ^Gsvävat har, p?^A7? denne hö^Dga höjd. Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel dej, Sing-^A7dudel-dudel-^Ddej Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel-dej, Hu-^A7jeda-jeda-^Dmej

^DNästa hyss han gjorde var nä^Gr han i grönsakssoppan ^A7dök på huvet ner och sen satt där stenh?^D?rt fast uti mor sins soppskål, ty hans^G öron var för stora, ^A7så det blev att fara till doktorn det med^D hast. ^A7Hu-^Dje-da-mej, sånt^G barn han var, tror^A7 inte ocks?^D? ni, att den som blott en ^Gsoppskål har, vill^A7 ej ha gossar^D i? Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel dej, Sing-^A7dudel-dudel-^Ddej Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel-dej, Hu-^A7jeda-jeda-^Dmej

^DViljen I sen höra så ska ja^Gg för er berätta ^A7vad vår Emil gjorde en dag i körsb?^D?rsti'n. Det var då han la sej full, och^G full blev också grisen, ^A7jojo, det var allt ett par sköna fyll^Desvin. ^A7Hu-^Dje-da-mej, sånt^G barn han var, men^A7 som godtempl^Dare stod Emil redan n^Gästa dag, och^A7 det var kärt at^Dt se. Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel dej, Sing-^A7dudel-dudel-^Ddej Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel-dej, Hu-^A7jeda-jeda-^Dmej

^DOch till sist, go´vänner, så k^Gan jag för er berätta ^A7hur i trisseboda sin far han låste ^Din. Stackars far försökte kryp^Ga ut igenom gluggen ^A7Men blev fast och hang där, tills natten den brö^Dt in. ^A7Hu-^Dje-da-mej, sånt^G barn han var, Den^A7 Emil som jag^D minns. Nog är sånt illd?^G?d mot en far, d^A7et grymmaste s^Dom finns. Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel dej, Sing-^A7dudel-dudel-^Ddej Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel-dej, Hu-^A7jeda-jeda-^Dmej

^DHör du på, go´vänner, i^Gnte kan jag ju berätta ^A7alla hemska hyss som vår Emil tog sej^D för, men i snickarboden fick han ^Gsitta alla dagar, ^A7tänk på det, små barn, om ni denne vis^Da hör. ^A7Hu-^Dje-da-mej, sånt^G barn han var, i ^A7hele Småland^D fanns ej nån så vild so^Gm Emil var, oc^A7h ingen inna^Dn stans. Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel dej, Sing-^A7dudel-dudel-^Ddej Sing-^D7dudel-dej-sing-^Gdudel-dej, Hu-^A7jeda-jeda-^Dmej