Astrid Lindgren - Fattig bonddrang

^FJag är fattig^F bonddräng, men ja^Gg lever ä^Fndå. D^Fagar går och ^Fkommer, medan ^Gjag knogar ^Fpå. Harvar, sår och p^Dm7löjer, mockar, ^Ggräver o^Fch bär. G^Amår bak mina^F oxar, hojtar ^Gvisslar och s^Fvär.

J^Fag är fattig^F bonddräng, och ja^Gg tuggar mitt s^Fnus. O^Fch när lörda'n^F kommer, vill jag t^Ga mig ett^F rus. Sen, när jag blitt ^Dm7livad vill jag t^Gampas och^F slåss. V^Amila hos en fl^Ficka vill jag oc^Gkså, f?^F?rstås.

S^Fen, då kommer^F sönda'n, och då ^Gvill våran^F präst, a^Ftt jag ska i kyr^Fkan, men då sov^Ger jag me^Fst. Prästen kan v?^Dm7?l sova hela m?^G?ndagen^F men, f^Amör en fattig ^Fbonddräng, börj^Gar knog^Fet igen.

S^Få går hela ^Fveckan, alla ^Gdagar och^F år. J^Fag går med min^F lie, och jag pl^Göjer och ^Fsår. Jag kör min^Dm7a oxar och jag^G hässjar mit^Ft hö. H^Amarvar, gnor och ^Fträlar, och till^G sist ska jag^F dö.

S^Ftår där, fatti^Fg bonddräng framf^Gör Himmelens ^Fport. L^Fite rädd och le^Fdsen för de ^Gsynder jag gj^Fort. Man ska inte ^Dm7supa, hålls med f^Glickor och s^Flåss. H^Amerren, Gud i Hi^Fmlen, är väl ^Gmissnöjd f?^F?rstås.

M^Fen, då säger H^Ferren: Fattig bo^Gnddräng, kom h^Fit. J^Fag har sett din str^Fävan och ditt ^Geviga sli^Ft. Därför, fattig b^Dm7onddräng, är Du^G välkomme^Fn här. D^Amärför, fattig bo^Fnddräng, skall D^Gu vara mig ^Fnär.

?^F?h, jag, fattig^F bonddräng står ^Gså still in^Fför Gud. O^Fch sen klär han^F på mig den mest^G snövita ^Fskrud. Nu Du, säger He^Dm7rren, är ditt ^Garbete s^Flut. N^Amu Du, fattig bon^Fddräng, nu f?^G?r Du vil^Fa ut.