Astrid Lindgren - Fattig bonddrang

^GJag är fattig^C bonddräng, men ja^Dg lever ä^Gndå. D^Gagar går och ^Ckommer, medan ^Djag knogar ^Gpå. Harvar, sår och p^Am7löjer, mockar, ^Dgräver o^Gch bär. G^Emår bak mina^C oxar, hojtar ^Dvisslar och s^Gvär.

J^Gag är fattig^C bonddräng, och ja^Dg tuggar mitt s^Gnus. O^Gch när lörda'n^C kommer, vill jag t^Da mig ett^G rus. Sen, när jag blitt ^Am7livad vill jag t^Dampas och^G slåss. V^Emila hos en fl^Cicka vill jag oc^Dkså, f?^G?rstås.

S^Gen, då kommer^C sönda'n, och då ^Dvill våran^G präst, a^Gtt jag ska i kyr^Ckan, men då sov^Der jag me^Gst. Prästen kan v?^Am7?l sova hela m?^D?ndagen^G men, f^Emör en fattig ^Cbonddräng, börj^Dar knog^Get igen.

S^Gå går hela ^Cveckan, alla ^Ddagar och^G år. J^Gag går med min^C lie, och jag pl^Döjer och ^Gsår. Jag kör min^Am7a oxar och jag^D hässjar mit^Gt hö. H^Emarvar, gnor och ^Cträlar, och till^D sist ska jag^G dö.

S^Gtår där, fatti^Cg bonddräng framf^Dör Himmelens ^Gport. L^Gite rädd och le^Cdsen för de ^Dsynder jag gj^Gort. Man ska inte ^Am7supa, hålls med f^Dlickor och s^Glåss. H^Emerren, Gud i Hi^Cmlen, är väl ^Dmissnöjd f?^G?rstås.

M^Gen, då säger H^Cerren: Fattig bo^Dnddräng, kom h^Git. J^Gag har sett din str^Cävan och ditt ^Deviga sli^Gt. Därför, fattig b^Am7onddräng, är Du^D välkomme^Gn här. D^Emärför, fattig bo^Cnddräng, skall D^Du vara mig ^Gnär.

?^G?h, jag, fattig^C bonddräng står ^Dså still in^Gför Gud. O^Gch sen klär han^C på mig den mest^D snövita ^Gskrud. Nu Du, säger He^Am7rren, är ditt ^Darbete s^Glut. N^Emu Du, fattig bon^Cddräng, nu f?^D?r Du vil^Ga ut.