Vikingarna - Den stora dagen

En gammal kv^Ginna går omk^B7ring och ^Empyntar i sitt ^D6hus Id^Cag är det ^E7hennes stora ^Amdag. Hon har köpt ^Dkaffebröd och^Am7 tårta som^D smyckats med sm?^Am? ljus och en lik^Dör av bästa ^Gslag. Och när hon lägger på e^B7n duk, de^Emn finaste ho^D6n har, så ^Cringer det på^E7 hennes tel^Amefon. Hon blir gl^Aad och lyfter l^Cmuren och hör ^Bmrösten på e^Bbdimn karl, hennes ^D7allra yngsta s^Gon.

Jaså, ^Csäger Du^G det, Du ka^Dn inte komma ^Gfrån, Du tog f^Cel på vilken ^A7dag det ^Dvar. Nej, d^Get gör ingenting, om det^Am är något, bar^Cm6a ring, för jag ^Gfinns ju ^Dhär var^G dag.

Hon tar f^Gram finser^B7vicen, den med ^Emsmå violer^D6 på, en k^Copp har visst ^E7en gång gått i^Am kras. Men hon tä^Dnker att det^Am7 gör nog inge^Dnting, vi blir så^Am få på mi^Dtt årliga^G kalas. Och när kaffet kokar^B7 upp så ringe^Emr det på ^D6telefon, och hon gl^Cömmer allt och sp^E7ringer dä^Amrifrån, och på ett^A ögonblick ho^Cmn mister någ^Bmot av sin ^Bbdimillusion när hon^D7 hör sin äldst^Ge son.

Jaså, ^Csäger Du^G det, Du ka^Dn inte komma ^Gfrån, Du tog f^Cel på vilken ^A7dag det ^Dvar. Nej, d^Get gör ingenting, om det^Am är något, bar^Cm6a ring, för jag ^Gfinns ju ^Dhär var^G dag.

Flera t^Gimmar drar fö^B7rbi och ^Emdagen blir till ^D6kväll, en tr^Cött gammal k^E7vinna somnar^Am in. Hon har st^Dått där hel^Am7a dan och^D väntat sin^Ama barn vid sin b^Dlommiga gard^Gin. Hennes kaffebröd finns^B7 kvar och ^Emtårtan där de^D6n står, den v^Cisar hur b^E7arn kan öve^Amrge. Och när ^Adottern ringer ^Cmfinns det inget^Bm mer att för^Bbdimstå, då har ^D7ljusen brunnit ^Gner.

Jaså, ^Csäger Du^G det, Du ka^Dn inte komma ^Gfrån, Du tog f^Cel på vilken ^A7dag det ^Dvar. Nej, d^Get gör ingenting, om det^Am är något, bar^Cm6a ring, för jag ^Gfinns ju ^Dhär var^G dag.