Uno Svenningsson - Under ytan

Under ^Amytan^Dm, finns ^Gstora och ^Esmå Under ^Amytan^Dm, ^Gfinns det skratt och ^Egråt Det finns ^Ammycket där som händer som vi ^Dminte kan förstå men vi ^Ghittar alltid svaren ^E där i botten av oss själva

Under ^Amytan ^{Dm G E Am}Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. ^DmJag vet, jag vet, jag vet att du finns där. ^GJag vet, jag vet, jag vet att du finns där. ^EJag vet, jag vet, jag vet.

Det ^Amskrattas och det skålas, men^Dm slutar snart i kaos. Någon^G sparkar och slår en stackare där som ^Eär helt utan chans. Jag ser att ^Amingen verkar bry sig, och ^Dminte heller jag. ^GRädslan är för stor och stark för ^Eatt göra något alls. Under ^Amytan^Dm, s^Gkäms jag för mi^Eg själv. Under ^Amytan^Dm, ^Gbränner bilden^E mig.

^AmJag vet, jag vet, jag vet att du finns där. ^DmJag vet, jag vet, jag vet att du finns där. ^GJag vet, jag vet, jag vet att du finns där. ^EJag vet, jag vet, jag vet.

Jag ^Amtänker på det ofta, om d^Dmu varit min egen bror då^G hade också jag förvandlats till e^Ett monster utan ord. När jag^Am ser all den ondska som vi^Dm människor släppt lös det ^Gmeningslösa lidandet, d?^E? har jag svårt att förstå att ^Amalla har vi varit barn och ^Dmhjälplösa nån gång. ^GÄlskat utan gränser^E, älskat utan tvång. Under ^Amytan^Dm, ^Gär vi alla^E små. Under ^Amytan^Dm, kan en ^Ggod själ f?^E?rgås