Ultima Thule - Sista brevet hem

Ett s^Emorgens brev jag s^Dkriver med ^Chand av ålder ^Gtrött. Min k^Cära ändat färden och ^Båter hemåt vänt. Hon ^Emvar en rosig b^Dlomma ut ^Ci den gröna ^Gvår, Men ^Ctårar henne ^Bföljt alltsen vi ^Emfor. Jag ^Emminns den frukt hon g^Dav mig från er ap^Cel utanf^Gör Ett ^Cfrö hon bar med sig hemi^Bfrån. Det ^Emvårdträd som hon ^Dvaktat nu v^Cäxt och burit f^Grukt. Den ^Cskörden blev min ^Bsorg och hennes ^Emslut.

^GSvag och blek en ^Dviskning Är jag ^Emkommen hem ^Bigen? Så ^Cgår hon bort min ^Dälskling och ^Greser åter ^Dhem. Ett ^Gleende av ^Dlycka: Jag är ^Emhemmavid ^Bigen. Så ^Cfar hon bort min ^Bälskling och får ^Emro.

Över ^Emhavet gick vår ^Dresa, här i ^Cväster fanns vårt ^Gmål. Jag k^Cunde inte ana ^Bhennes lidande och kval. Jag ^Emtrodde allt blir ^Dbättre, ^Ctiden läker alla ^Gsår. ^CSäkert står hon ^Bleende en ^Emdag. Jag ^Emsett hon stått vid s^Dtranden med ^Cblick i fjärran f^Gäst. Hur t^Cårar utav längtan st^Bal all kraft ur hennes bröst. Men ej ^Emhjärtat hastigt bri^Dster när så sa^Cknad sakta t^Gär, Ett ^Chjärta blöder s^Bakta, tynar b^Emort.

^GSvag och blek en ^Dviskning Är jag ^Emkommen hem ^Bigen? Så ^Cgår hon bort min ^Dälskling och ^Greser åter ^Dhem. Ett ^Gleende av ^Dlycka: Jag är ^Emhemmavid ^Bigen. Så ^Cfar hon bort min ^Bälskling och får ^Emro.