Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Ett Emsorgens brev jag Dskriver med Chand av ålderG trött. Min Ckära ändat färden oBch åter hemåt vänt. Hon Emvar en rosig Dblomma utCi den grönaG vår, Men Ctårar henneB följt alltsen vEmi for. Jag Emminns den frukt hon Dgav mig från erC apel utaGnför; Ett Cfrö hon bar med sig hemBifrån. Det Emvårdträd som hoDn vaktat nCu växt och burGit frukt. Den Cskörden blev minB sorg och hennesEm slut.
GSvag och blek; en Dviskning: Är jagEm kommen hem Bigen? SåC går hon bort miDn älskling oGch reser åDter hem. Ett Gleende av Dlycka: Jag ärEm hemmavidB igen. SåC far hon bort minB älskling och f?Em?r ro.
Riff: Em - D - Em - D - Em Över havet gick vår resa; här i väster fanns vårt mål. Jag kunde inte ana hennes lidande och kval. Jag trodde allt blir bättre, tiden läker alla sår. Säkert står hon leende en dag. Jag sett hon stått vid stranden med blick i fjärran fäst. Hur tårar utav längtan stal all kraft ur hennes bröst. Men ej hjärtat hastigt brister när så saknad sakta tär, Ett hjärta blöder sakta, tynar bort. Refr. Riff.