Ulf Lundell - Hårt regn

V^Ear har du vart min älskade vän V^Ear har du varit det är så länge s^Ben Jag k^Aommer från ett land vars ^Bögon har sl^Eocknat Med c^Aancer i kroppen och sj^Buka i sj^Eälen Jag har g^Aått genom skogar, jag har g^Bått genom st^Eäder Jag har v^Aandrat längs stigar, jag har str^Bukit längs g^Eator Jag har s^Aovit i stugor, jag har s^Buttit på kro^Egar

Det är ett h^Eårt Det är ett h^Bårt Det är ett h^Eårt Det är ett h^Aårt Det är ett h^Eårt regn på väg ner

V^Ead har du sett min älskade vän V^Ead har du sett säg mej om, om ig^Ben Jag s^Aåg en ung flicka som s^Bålde sin ba^Erndom Jag s^Aåg en ung man som var b^Bitter och sl^Eagen Jag s^Aåg drömmarna dödas av d^Bumhet och r^Eädsla Såg bl^Aixten slå ner i en s^Bovande k^Eyrka Såg f^Aiskarna flyta i sj^Böarnas v^Eassar Såg s^Aolen förmörkas av r^Bödaste r^Eök Jag såg sk^Aönhet förvandlas till p^Bengar och t^Eomhet.

Det är ett h^Eårt Det är ett h^Bårt Det är ett h^Eårt Det är ett h^Aårt Det är ett h^Eårt regn på väg ner

V^Ead har du hört min älskade vän V^Ead har du hört säg mej om, om ig^Ben Jag h^Aörde sirenerna tj^Buta i m^Eörkret Hörde r^Aåttorna krafsa i b^Bankarnas g^Eömmor Hörde pl^Aanerna smidas bakom sv^Bettiga r^Eyggar Hörde s^Aången om lyckan h^Bånas och sk^Eyffas Jag h^Aörde hur dörrar av j^Bärn slogs ig^Een Jag h^Aörde hur kängorna sm^Bällde mot g^Eatan Jag h^Aörde ett skrik som t^Bystnade st^Eormen.

Det är ett h^Eårt Det är ett h^Bårt Det är ett h^Eårt Det är ett h^Aårt Det är ett h^Eårt regn på väg ner

V^Eem har du mött min älskade vän V^Eem har du mött säg mej om, om ig^Ben Jag m^Aötte ett barn som s^Bov på en s^Eoptipp Jag m^Aötte en man som b^Bad för sin b^Eil Jag m^Aötte en kvinna som kr^Bossade sp^Eeglar Jag m^Aötte en ängel med ^Bavklippta v^Eingar Jag m^Aötte en tystnad st^Börre än s^Eolen M^Aötte en man som var r^Bedo att skj^Euta Jag m^Aötte en man som stod n^Baken på str^Eanden.

Det är ett h^Eårt Det är ett h^Bårt Det är ett h^Eårt Det är ett h^Aårt Det är ett h^Eårt regn på väg ner

V^Eart ska du nu min älskade vän V^Eart ska du nu säg mej om, om ig^Ben Jag har h^Aört om ett land som ska l^Bigga i fj^Eärran Där l^Auften är ren och v^Battnet är dr^Eickbart Där j^Aorden kan andas och gr^Bäset kan v^Eäxa Där t^Aräden står starka och v^Bindarna sj^Eunger Där ^Aögon kan mötas utan sk^Bam eller fr^Euktan Där h^Aänderna värmer och r^Bösterna l^Eugnar Där ^Aödmjukhet och resp^Bekt kommer f^Eörst Där n^Aätterna fylls av h^Betta och r^Eytmer Där d^Aagarna vårdas som h^Bemliga s^Eagor Där v^Aågen är tecknet och k^Bärleken v^Eapnet Och jag g^Aer mej av nu medan t^Biden är ^Eute Och jag sk^Aa ta mej dit så s^Bant som jag l^Eever.

Det är ett h^Eårt Det är ett h^Bårt Det är ett h^Eårt Det är ett h^Aårt Det är ett h^Eårt regn på väg ner

H^Eårt regn på väg ner Det är ett h^Eårt regn på väg ner Det är ett h^Eårt regn på väg ner H^Eårt regn på väg ner Det är ett h^Eårt regn på väg ner.