Tomas Andersson Wij - Vågor cycles

^CJag är trött och j^Gag är slut ^FPrecis som ^Dm7många and^Gra ^CJag tar den smala g^Gränden nu ^FDär skammen ^Dm7brukar v^Gandra ^FLivet e' en ^Emsommar Som h^Fastigt bl^Dm7ommar u^Gt ^CMen jag spar ett le^Gende ^FOch följer min v^Gäg till sl^Cut

^CEn sak har jag lär^Gt mig att ^FLivet det ^Dm7ska levas^{G C}Den som ger är de^Gn som har ^FBröd och vin ^Dm7ska dela^Gs ^FJag har rest så långt och ^Emlänge ^FOch jag anar ^Dm7resans slu^Gt ^CMen jag spar ^Gett leende ^FFör jag vet det ^Ghar vänt f^Cörut

De^Ft är inte mycket jag ha^Emr lärt Län^Dm7gs vägen där ^Gjag gått ^FMer än att livet ^Emrör sig i vågor ^FFrån förtvivlan, till ^Dm7nåt slags ho^Gpp

^CMen jag håller h^Guve't högt ^FTrots att det kän^Dm7ns rätt tung^Gt nu Min ä^Clskade gick till en ^Gannan famn och^F pengarna ^Dm7dem försvan^Gn nu ^FDe' e' nästan så^Em jag skrattar Kan^F man sjunka längre ^Gner ^CSå jag spar mitt ^Gleende ^FOch ser vad ^Gsom dagen g^Cer