Tomas Andersson Wij - Gör nånting vackert

Idag bröt s^Dolen fram, efter veckor av regn, kan jag byta mitt liv, mot en enkel refräng, om k^Bmärlek Ja vill spr^Dänga mitt alfabet, högt i skyn Sväva fritt över bullerbyn, jag k^Bmommer från Stäng ^Gav dem l^Därda det^G, får vara n^Dog, ^Gav sanning^Dar ut^Gan, kött och bl^Dod ut^Bman nerver Ikv^Däll så sjöng jag hjärtat, ur min kropp, stängarna brast, sen tände dem upp, i lok^Bmalen

G^Gud, om du h^Dör mig, jag kommer som d^Bmen jag är G^Gör nånting v^Dackert, av allt som går s^Bmönder här

T^Delefoner ringer, dörrar slår, nån som kommer, nån annan som går,^Bm genom mitt hus Men nu^D stiger priset, för varje år, ingen ursäkt längre, för att allting går i^A bitar

G^Gud, om du h^Dör mig, jag kommer som d^Bmen jag är G^Gör nånting v^Dackert, av allt som går s^Bmönder här

Jag har l^Bmäst om en man som lämnade stan, för en öde ö, bort från kvinnor och barn so^Gm skr^Diker ^{G D} Efter tj^Bmugo år, när hans liv vart slut, kom en journalist, med båt dit ut, och m^Gannen s^Da ^{G D}

Att fl^Bmytta h^F#mit, är det v^Gärsta jag gj^Dort, jag ^Bmär en fånge b^F#makom m^Gin pärlep^Dort F^Bmanns ingenst^F#mans att fl^Gy den d^Dan, min ^Aegen hand, knackar på dörren

G^Gud, om du h^Dör mig, jag kommer som d^Bmen jag är G^Gör nånting v^Dackert, av allt som går s^Bmönder här

G^Gud, om du h^Dör mig, jag kommer som d^Bmen jag är G^Gör nånting v^Dackert, av allt som går s^Bmönder här