Sylvia Vrethammar - En lärling på våran gård

^DFörsta gången som jag såg dig, Börja mitt hj^Gärta att slå på ett k^Donstigt sätt. ^DDu var lärlingen på våran herrgård ^AOch du hade det inte lätt, ^ASå du fick jobba varje vecka, ^AJag tyckte hälften kunde räcka, ^AEn dag så hände det.

^DDen enda som kunde tända flamman, ^GVar en lärling på v^Dåran gård.

^GFör en lärling på ^Dvåran gård. ^DEn sån man, en sån ^Aman, ^Gååh en sån man.

^DDagen efter vid frukostbordet, ^GSå blev det ett ^Dväldans liv. ^DAlla skrek och skällde ut mig ^AOch någon sa att jag var så naiv ^AMen då sa jag ta ni era pengar, ^ASå kan jag hålla mig till mina drängar.

^DDen enda som kunde tända flamman, ^GVar en lärling på ^Dvåran gård. ^DDen brann så het när vi var tillsammans, ^GFör en lärling på ^Dvåran gård. ^DEn sån man, en sån ^Aman, ^Gååh en sån man.

^CJag gick upp på rummet o^Gch började packa väskan, ^GMen då knacka nån och öppna dörrn ^AOch där stod min pappa, ^AMen han såg inte ledsen ut, ^ANär han sa att man förstod mig, ^AIngenting vill jag neka dig.

^GDen enda som kunde tända flamman, ^CVar en lärling på ^Gvåran gård. ^GDen brann så het när vi var tillsammans, ^CFör en lärling på ^Gvåran gård. En sån man, en sån ^Dman, ^Cmmh en sån man. ^GDen enda som kunde tända flamman, ^CVar en söt liten lärling ^Gpå våran gård.

^GDen enda som kunde tända flamman, ^CVar en lärling ^Gpå våran gård. ^GDen enda som kunde tända flamman, ^CVar en lärling ^Gpå våran gård. ^GDen enda som kunde tända flamman, ^CVar en lärling ^Gpå våran gård.