Sven-Ingvars - Barndomshemmet

Där som sädesfälten ^Aböja sig för ^Dvinden ^Doch där ^Amörkgrön ^F#mgranskog ^B7lyser bakom ^E7den, står den ^Aröda lilla ^Dstugan invid ^Agrinden ^Dsom i ^Aforna ^F#Mdagar ^B7var mitt ^Ebarndoms^Ahem.

Det var ^F#msol och ^Asommar ^C#över gröna ^Dhagar när som ^Bartonåring jag därhemma ^E7var. ^E Och de ^Aminnen som står ^Dkvar från dessa ^Adagar ^Där de ^Abäste ^F#moch de ^B7vackra^Este jag ^Ahar.

Jag är ^Agammal och nu ^Dlever jag på ^Aminnet ^Dav mitt ^Ahem och ^F#mmina ^B7vackra drömmars ^E7land. Vad som ^Afördomar kunne ^Dfängsla barna^Asinnet ^Dstår så ^Atydligt ^F#mför min ^B7inre ^Esyn i^Abland.

Uti ^F#mhemmet fick jag ^C#allt vad jag be^Dgärde jag för^Bstod det kanske ^B7ej förr'n jag blev ^Estor^E7. ^E Och för^Aäldrarna mig ^Dlivets goda ^Alärde. ^DNu de ^Aäro ^F#mborta ^B7både ^Efar och ^Amor.

I min ^F#mensamhet ret ^C#ofta tanken ^Dglider til den ^Bbygd från vilken minnena mig ^Enår. ^DFast det ^Anu har svunnit ^Dmånga, långa ^Atider ^Dbarndoms^Ahemmet ^F#mhar jag ^Baldrig ^Eglömt ^Aändå.^{D A}