Sven-Ingvars - Anita

^GLivets skål och m^Amin Anita, u^Cti glömskans dryc^Dk. ^GJag vill känna ^Amvarma vita ^Cjungfru lemmars tryc^Dk. ^GI materien ^Amvill jag röna, ri^Cktigt ha i fam^Dn, ^Gdet som anden sp^Amråk det sköna giv^Cit sås^Dom nam^Gn.

^EmJag vill andas b^Amlott Anita, b^Dlott Anita, se^G, ^Emkänna endast v^Amarma vita lemmars rörelse^Dr. ^GHögt man prisar k^Amonstens njutning,^C den är kall ^Doch varm, ^Gemot väsens s^Amammanslutning, ^Ckärlek b^Darm mot bar^Gm. ^{Am D}

^GSinnlighetens m^Amakt är kuvad ^Cav en trång mora^Dl, ^Gdygden stel och ö^Amverskruvad h^Cåller långa t^Dal. ^GDumheten har f^Amunnit mycket, f^Cann till slut ^Dett fynd, ^Gsom föll folket u^Amti tycket, sin^Cnlighet ^Där syn^Gd.

^EmSedan dess har ku^Amngasonen, son^D av kung Natu^Gr ^Emav den vise d^Amygde fånen sparkats ut^D som djur. ^GIcke mer han ^Amvågar modigt^C visa sig bland fol^Dk ^Gmen han h^Amämnas, hämnas blodigt^C med förg^Diftad dol^Gk. ^{Am D}

^GSen när halva män^Amskligheten ru^Cttnat ned^D i grund, ^Gmördad av anstä^Amndigheten ko^Cmmer segerns stun^Dd. ^GDå skall dygdens m^Amakt den sanna ärva^C den som hö^Dg, ^Gsinnligheten sk^Amall sin panna bär^Ca stolt ^Doch hög^G.

^EmKropp med ande s^Amkall bli enat oc^Dh ett hj^Gärta fritt, ^Emnär den kärlek, f^Amri och renad, mänska skall bli vit^Dt. ^GDärför, därför l^Amjuva flicka, blo^Ctt till hjärtat lys^Ds, ^Glåtom oss vara^Amndra dricka i ^Cen ky^Dssars kys^Gs. ^{Am D}

^GRodna kind du lo^Amckom flutna p^Cå ditt sköna sät^Dt, ^Gblicka ömt till hä^Amlften slutna ög^Cat du gör rät^Dt. ^GHäv din vita b^Amarm och bölja, du^C har rätt därtil^Dl, ^Gvet att oskuld k^Aman dig följa h^Cur lå^Dngt du vil^Gl.

^EmÄlska, älska m^Amin Anita med^D din själ och krop^Gp, ^Emoskuldsfulla v^Amarma vita ljuva rosenknop^Dp. ^GLivets skål och ^Ammin Anita, uti^C glömskans dryc^Dk. ^GJag vill känna v^Amarma vita ju^Cngfru le^Dmmars try^Gck. ^{Am D}