Stefan Andersson - Visan om caspar mattsson

^FCaspar Mattsson är mitt ^Cnamn jag^F håller allt som oftast ^Ctill i B^Grännö ha^Fmn precis som far så är jag^C lots det är sån^Gt där som går i ^Farv sånt där som^G går i a^Amrv ^FJag håller utkik från vå^Crt berg ^Foch trots att vind slite^Cr genom ^Gben och ^Fmärg så kastar jag mi^Cg ut som ett led^Gsagarlju^Fs när et^Gt skepp ^Amger salut

^AmOch där kom så ett skepp, ja det^F vackraste jag sett med ^Gsegel så vita mot det bl^Cå ^E7 Jag sprang ner o^Amch gjorde loss från både^F ankare och tross och rodd^Ge ut för att ta ^E7mig ombord ^Foch kapten sa goddag ni ^Cär lots, det var bra jag^G lämnar mitt far^Ctyg i er hand Jag sa k^Fapten, bara lugn i dessa^C vatten är jag kung jag har ^Gseglat här sedan jag var^E7 barn och kapt^Fen ert s^Gkepp, de^Ft är det vackras^Gte jag sett ert skep^Fp, det är det va^Gckraste jag sett^Am

^FGötheborg var sk^Ceppets namn på v^Fäg att lossa i e^Cn hamn m^Ged samma^F namn det hade last fr^Cån Asien dit det gick fö^Gr länges^Fen för a^Gtt segla^Am hem igen ^FJag tror min far skulle ^Cvarit stolt om h^Fan kunnat se sin^C son i s^Gin nya r^Foll som en fartygsam^Ciral på ^Gkryss på^F ett hav bland m^Gåsar och skval ^Am

^AmJa där gick så ett skepp, ja det^F vackraste du sett med s^Gegel så vita mot det blå^{C E7} och där ^Amblåste en vind och den s^Fmekte min kind v^Gad det var härligt att l^E7eva ändå och kapt^Fen höll ett tal ^Cföljt utav ett hurra när han gav^G order om att sk^Cjuta salut ^Fför att hälsa ti^Cll dem som väntade honom^G hem för resan den led m^E7ot sitt slut ^FMen plötsligt med ett br^Gak blev ^Fskeppet till ett^G vrak ^Fnär vi gick upp ^Gpå Hunnebådans g^Amrund ^FAlle man lämna s^Ckeppet läm^Fna skeppet all^Ce man och sök er^G mot land ^F rädda det som rä^Cddas kan och sök^G er sen mot land^F och sök^G er sen mot land^Am

^AmJa där sjönk nu ett skepp, ja de^Ft vackraste du sett med ^Gsegel så vita mot det bl^Cå ^{E7 Am}och det stod där stund u^Fppå Hunnebådans grund innan ho^Gn sakta sjönk ner i det ^E7blå ^FOch kapten - ert^G skepp, det var ^Fdet vackraste ja^Gg sett ert skep^Fp, det v^Gar det vackraste^Am jag sett ^FKapten - ert ske^Gpp, det var det ^Fvackraste jag se^Gtt ert skep^Fp, det v^Gar det vackraste^Am jag sett