Stefan Andersson - Vinter i paris

^D Det var vinter i Paris jag satt förtrollad i en ^Gloge med min blick fäst på en scen nedanför på en ^Dopera någonstans i denna stad av elegans jag var ^Gtjugofem ^D Någon viskade mitt namn och jag såg uti hans ^Gblick

Han sa "Din ^Dfar han har gått bort, han gick i evigheten in, nu är ^Gkronan din" Jag ^Bmreste mig upp från stolen gick^Bm/A ut mot den flyende ^Asolen

Det här är på ^Driktigt det här är ingen ^Glek Jag skall göra något ^Dviktigt ni kommer att få ^Gse

^D I en vagn for jag fram fyra hästar i ett ^Gspann drog mig hem och alla minnen rullade ut som en ^Dväv jag tänkte på hur han min far måste ha känt under ^Gsina år ^D Han var ingen folkets man, inte älskad av sitt ^Gland Han var en kung helt utan makt, han blev en dräng, åsido^Dsatt Han var ett skämt i allas mun, han blev en narr, en för^Glorare Jag ^Bmtänkte tillbaks på tiden då en ^Bm/Akung gick först i ^Astriden

Det här är på ^Driktigt det här är ingen ^Glek Jag skall göra något ^Dviktigt ni kommer att få ^Gse

^D Jag blev krönt en dag i maj 177^G2 Hela landet låg i spillror det var sorgligt att se ^Dpå hur dessa hattar, dessa mössor sökte lösa vad dom ^Gskapat sig ^D Men min krona var av plåt helt utan värde du för^G/Bstår

under ^D/Aett och samma namn under en och samma flagg för att ^Gresa oss upp Jag ^Bmreste mig upp från tronen gick ^Bm/Aut mot den gryende ^Asolen

Det här är på ^Driktigt det här är ingen ^Glek Jag skall göra något ^Dviktigt ni kommer att få ^Gse

Det här är på ^Driktigt det här är ingen ^Glek Jag skall göra något ^Dviktigt ni kommer att få ^Gse ^D