Staffan Hellstrand - Hon bor i en kyrka

^EmHon bor i en ^Dkyrka av r^Hmöda gamla br^Emädor^C Jag tror hon s^Dover djupt n^H7er i ett v^Emalv Hon går och st^Dädar i vac^Hmkra gamla kl^Emäder^C som hon har hi^Dttat i en kr^H7ypta någon^Emstans

Hur hon kom h^Dit, det k^Hman hon inte ^Emminnas för ^Calla hennes s^Dyner var av ^H7eld och rök och s^Emtål Och svarta sk^Duggor hj^Hmälpte henne spr^Eminga För ^Callting som hon g^Hmick på var som sv^H7art och kallnat k^Emol

^EmMen hon kan m^Dinnas f^Hmärgen på sitt t^Emäcke^C när hennes m^Damma kysste h^H7enne godn^Ematt Och hon minns m^Dannen,men ^Hminte vad han h^Emette^C Bara att f^Därgen på hans skj^H7orta var sv^Emart Men hon minns hans ^Dögon,dom v^Hmar precis som h^Emundars Alla d^Com som brukade j^Daga dom små t^H7ikarna på st^Eman Och hon kan m^Dinnas, men b^Hmara om hon bl^Emundar Alla v^Cackra nya d^Hmofter i en v^H7it och lövad s^Emal

^EmMen varifrån kom g^Diftet, som f^Hmöll från dina h^Emänder genom h^Cennes tak och v^Däggar, över h^H7ela hennes s^Emäng Och varifrån kom g^Diftet som f^Hmöll från dina l^Emäppar över h^Cennes kalla ^Darmar, som ett sv^H7art novemberr^Emegn Och varifrån kom g^Diftet från d^Hmina gråa ^Emögon som ^Caldrig slutar bl^Döda över h^H7ennes vita g^Emolv Och varifrån kom ^Ddu, m^Hmannen från f^Emabriken som h^Cittade sin d^Hmotter när kl^H7ockorna slog t^Emolv

^EmHon bor i en ky^Drka av rö^Hmda gamal brä^Emdor ^C Jag tror hon s^Dover djupt n^H7er i ett v^Emalv Hon går och st^Dädar i v^Hmackra gamla kl^Emäder^C som hon har h^Dittat i en kr^H7ypta någonst^Emans Men hon minns hans ^Dögon, dom v^Hmar precis som hu^Emndars Alla d^Com som brukande j^Daga dom små t^H7ikarna på st^Eman Och hon kan m^Dinnas, men b^Hmara om hon bl^Emundar Alla v^Cackra nya d^Hmofter i en v^H7it och lövad s^Emal