Peter Lemarc - Tidvatten

Och för^Ggäves har jag bett do^Cften i ett regn ^Datt stanna ^Gkvar ^{C D} Och för^Ggäves har jag bett ^Cnattens sista skälv^Dning om ett ^Gsvar ^{C D} Och jag har bett dig ^Cmaj7komma igen Du kvinna kallad ^GTidvatten Jag bad dig som en ^Cmaj7vän till vän

^GKärleken är ^Dingen sjä^Clvklarhet, ^Ginget språk ^Ddu jämt ^Ckan förstå ^GMen jag dröjer^D kvar trots att^C jag vet

^AmIngen bad dig komma ^CIngen bad dig gå ^G

och när ^G månen lämnat havet och ^Callt mitt vilda flytt^D in i sin ^Gvrå ^{C D}

och när ^Gsolen söker skuggor har ^C morgonen täckt ö^Dver alla spår ^{C D} Gå vilset ut i^Cmaj7 gryningen du kvinna kallad^G tidvatten du hittar aldrig ^Cmaj7hit igen

För ^Gkärleken är ^Dingen sjä^Clvklarhet, ^Ginget språ^Dk du jämt^C kan förstå ^GMen jag dröjer ^Dkvar trots att^C jag vet

^AmIngen bad dig komma ^CIngen bad dig gå ^G Ingen bad dig g^Cå Kvinna kallad ^Gtidvatten