Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Little Willie John - Peter Lemarc
Jag var Etjugo åAr gammal, hon var en evighet. Hon lärF#m7de mig leva och gråta, hon lärAde mig allt jag vet. Men folkE i stan där jag bodde, sa hon vAar sjuk, eller så. Att honF#m7 var missanpassad, men hon Avar för stolt för att höra på. Hon boddEe på fel sida älven, i en neAdlagd mjölkbutik. Jag var F#m7hennes unge älskare, från StAallbackas bilfabrik. Vi brukaEde åka omkring, i henneAs Dodge '67. Hon sa: F#m7Vi kör hela natten, jag villA se var B7alla vägar tar slut.
EÅ, låC#m7t mig hE/Böra den en sista gång. SApela heE/G#nnes äF#m7lsklingB7s-sång med Little Willie John. Sjung f?E?r min sE/D#jäl, sC#m7om ett E/Blångsamt farväl. Spela upAp en sorE/G#gsen s?F#m7?ng, meB7d Little Willie John.
Hon brukade kisa, och viska: Du måste sticka från sta'n. Här är vi alla ihåliga, snart är Du likadan. Hon sa: Vill Du gå på lina, så titta inte ner. Titta inte åt sidan, blunda och tag ett steg. Du kan få allt som Du önskar, jag ger dig vad Du vill. Men det kostar dig mer än pengar: Din kärlek och lite till. Du vet, jag har skulder för livet, jag bär på en tung gammal sten. Men nu bränner vi ner mjölkbutiken, och älskar i lågornas sken. Å, låt mig höra den en sista gång...
AEn sånEg som väcker upp all längtan AEn fågC#m7el flyger åter till mitt hjärta. AKänsloEr ingen själ kan hejda. JF#m7ag hör orden, jag minns glädjen. KA/Bänner B7smärtan.
Utan ett ord var hon borta, jag gick till hennes mjölkbutik. På gården en nedbrunnen Dodge, därinne ett tomt kuvert. Men efter veckor av tomhet, kom ett brev utan avsändaradress. Hon skrev: En del lär sig aldrig, att gå när allt är som bäst. Hon sa: Ditt liv är ditt eget, Du äger din tanke och tid. Låt ingen ta det ifrån dig. Älskling, Du är en speciell individ. Hon sa' att hennes självbevarelse sa till fötterna och gå. Och nu var hon långt härifrån. Det var allt. Kyssar, puss, och hej då. Å, låt mig höra den en sista gång... By Guran