Peter Lemarc - Hur man älskar en sargad själ

Har du k^Fört omkring,^C långt fram till gr^Dmyningen I h^Fopp om att finna,^C en oupptäckt st^B#ig ^C Och sen t^Fänt ett ljus,^C i en ödelagd h^Dmelgedom För att vi^Fla ditt sinne,^C från sitt inre kr^B#ig

Då vet du h^Fur (då v^Cet du h^Dmur) Då v^F/C#et du h^Dmur (då v^Cet du h^Dmur) Då v^Fet du hur,^C hur man älskar en s^Dmargad själ

Har d^Fu, som jag,^C en lysande r^Dmepertoar Av l^Fögner och skrämskott,^C till självförs^B#var ^C Bär du m^Finnen och spår,^C av spruckna förh^Dmoppningar Som en bl^Få tatuering,^C du alltid har k^B#var

Då vet du h^Fur (då v^Cet du h^Dmur) Då v^F/C#et du h^Dmur (då v^Cet du h^Dmur) Då v^Fet du hur,^C hur man älskar en s^Dmargad själ

Handskas v^B#arsamt med mej^Dm, var mej n^B#ära och s^Dmäg Säg att du g^Fer mej, m^F/C#er än lite tillfällig tr^Dmöst Lägg en h^B#and på mitt br^Dmöst, möt min m^B#un med din h^Dmöft Jag är så v^Filsen, att mitt hj^F/C#ärta har förlorat sin r^Dmöst

Då vet du h^Fur (då v^Cet du h^Dmur) Då v^F/C#et du h^Dmur (då v^Cet du h^Dmur) Då v^Fet du hur,^C hur man älskar en s^Dmargad själ