Ola Magnell - Ta det kallt det Är allt

Det tj^Cänar inget t^Gill att dröja k^Amvar mer Vid d^Fet som hänt ig^Cår ^G Det tj^Cänar inget t^Gill att söka sv^Amar mer Gr^D7ubbel läker inga s^Går När s^Colen äntrar horis^C7onten igen Har jag l^Fämnat ditt hus för lä^D7ngesen ^CDet är dej jag s^Ger när jag s^Amöker mej en v^Fän ^CTa det k^Gallt, det är ^Callt

Det tj^Cänar inget t^Gill att tända l^Amjus nu Dom lj^Fus du kanske h^Car ^G Jag s^Cer inte f^Gönstren i ditt ^Amhus nu Jag g^D7år på fel trotto^Gar Jag f^Camlar i mörker på min j^C7ordiska färd Där k^Färlek är en ynnest som ing^D7enting är värd ^CDu sträckte ut din h^Gand, vad jag f^Amick var din fl^Färd Men t^Ca det k^Gallt, det är ^Callt

Du har ^Cinget för att r^Gopa mej tillb^Amaks nu Jag v^Fet nog vad du v^Cill ^G Du h^Car inget f^Gör att vara mej till l^Amags nu Jag k^D7an din vals utant^Gill Du s^Cäjer att man måste tala ^C7ut och vara sann Det b^Forde du ha tänkt på innan ch^D7ansen försvann ^CMen du och jag har ^Galdrig kunnat t^Amala med var^Fann Så t^Ca det k^Gallt, det är ^Callt

Jag g^Cår den långa m^Gödosamma v^Amägen Mellan v^Fillor och sk^Cäl ^G Som ^CAkilles enligt g^Gammal s^Amägen Med en p^D7il i min h^Gäl Från d^Cin horisont har du knapp^C7ast handlat fel Din k^Färlek var sårad, du tr^D7odde min var hel ^CDu drog mej in i l^Geken och s^Amatte mej ur sp^Fel ^CTa det k^Gallt, det är ^Callt