Ola Magnell - Sång för de svikna

^DDet sitter en fågel och sjunger i parken in^Gtill ^AFör folk som förlorar till folk som kan^G få som de v^Aill ^DMen ingen ser upp, ingen hör, alla skyndar ^Gförbi ^ABara där uppe i trädet är utblicken ^Dfri

^DMen sitsen för en som har koll kan bli nog så p^Grekär ^AÄven en fågel kan nån gång bli ^Golyckligt ^Akär ^DDå lyfter han tyst från sin gren^G mot befrielsens ^Ehav ^DOch tänker tillbaka på l^Givet som aldrig blev ^Dav

^BmO främmande fågel på vindarna går din ^Dseglats ^BmDin stämma har tystnat, nån annan har tagit din ^Aplats ^GAh, denna da^Dg börjar likna^G ännu en så^Ang för de ^Gsvikn^Da

^DMen mannen som stått under trädet har hört och fö^Grstått ^AHan tänker på leken och sveken och ^Gtågen som ^Agått ^DHan tänker på glasen han tömt sen han skilts från sin ^Gvän ^AOch drömmer om natten att de är tillsammans ^Digen

^DMen om han så höll hennes hand, den försvunna i^G sin ^AÄr drömmen en dröm, in^Gte sant, även om den ^Aslår in ^DOch fågeln har lyft från sin gren^G mot befrielsens ^Ehav ^DOch tänker tillbaka på l^Givet som aldrig blev ^Dav

^BmO främmande fågel, så ensam blev flykten till ^Dslut ^BmDen kärlek som knoppats fick aldrig en chans att slå ^Aut ^GAh, denna da^Dg börjar likna^G ännu en ^Asång för de ^Gsvikn^Da

^GÄnnu en ^Asång för de ^Gsvikna^{D G}Ännu en ^Asång för de ^Gsvikna^D