Ola Magnell - Höstkänning

Vin^Cd och vättar tas^Gsar runt omkrin^Fg mej Sku^Cggor smyger läng^Gs en esplanad ^C N^Ey för en som söker ro för s^Amin grej Ö^D7ver stopen, över bokens bl^Gad. Ä^Cn en gång i re^Ggnet får jag se^F dej L^Cösas upp i v^Gimlet som en ^Cfe Sk^Eymningsdofter glömda vill du g^Ame mej Oc^Ch allt gott vår jo^Grd har kvar att g^Ce Mo^Dmtorvägen dunkar i mitt ^Föra^C S^Dmkalda skira sånger ska man ^Fgör^Ga V^Cid de vilda gr^Gäsen under tr^Fäden S^Com ännu får l^Giv av moder j^Cord

Sve^Cp din gamla duff^Gel tätt omkring^F dej Mi^Cnns en fäkt av lju^Gng och ljumma^C bad Men^E nog finns det också här nånting^Am, säj S^D7om blommat i din döda st^Gad. L^Cjuset flyr och n^Gatten kommer t^Fill oss S^Ckymda världar s^Gom har trängt sig^C på D^Eämpar oss en tid om vad dom ^Amvill oss S^Cka vi nog så s^Gmåningom för^Cstå Ka^Dmmpen står i dej i samma ^Fvev^Ca A^Dmndra slåss om rättenatt få ^Flev^Ga I^C sitt land och ^Gså den gula s^Fäden S^Com ännu ger ^Gliv åt moder ^Cjord.

F^Cly i natten, l^Gyktans ljus fö^Frför dej O^Cch vår tids ^Gsirener har för^Cstått At^Et du också dras till ljud som st^Amör dej O^D7ch förnekar livet som du^G fått M^Cen en tanklös ^Gmin, ett antytt ^Fsmicker S^Cplittrar dej och ^Gmej åt tusen ^Chåll E^Eller är det vinet som vi dr^Amicker B^Cubblan steg och s^Gprack, godnatt mitt^C troll Du^Dm kan få min glömda sång att g^Fråt^Ca D^Dmu kan få min döda sträng ^Flåt^Ga L^Cängs den långa^G mödosamma vä^Fgen S^Com är kvar att ^Ggå på moder ^Cjord