Ola Magnell - Höstkänning

V^Gind och vättar ^Dtassar tätt omkri^Cng mej Skug^Ggor smyger lä^Dngs en e^Gsplanad Ny ^Bför en som söker ro^C för sin ^Emgrej Öv^Emer stopen, över boke^Bns bla^Dd

Än e^Gn gång, i regn^Det, får jag se^C dej Lösa^Gs upp i vimle^Dt – som ^Gen fe Sky^Bmningsdofter glömda vil^Cl du ge mej Och^G allt gott vår jord ha^Dr kvar att ^Gge

M^Amotorvägen dunkar i mitt^C ör^Ga S^Amkalda skira sånger ska man ^Cgör^Da ^GmVid de vilda gr^Däsen, under^Em träden Som^G ännu får liv a^Dv moder^G jord

^GSvep din gamla ^Dduffel tätt omkri^Cng dej Minn^Gs en fläkt av ^Dljung och ljumma ^Gbad Men^B nog finns det också här ^Cnånting, säj ^EmSom har blommat i di^Bn döda^D stad

Ljus^Get flyr och na^Dtten kommer ti^Cll oss Sky^Gmda världar s^Dom har t^Grängt sej på Däm^Bpar oss en tid och vad ^Cdom vill oss Ska^G vi nog så småningom f^Dörstå ^G

K^Amampen står i dej i samma ^Cveva^G A^Amndra slåss för rätten att få ^Cleva^{D G}I sitt land och ^Dså den gula^C säden Som^G ännu ger l^Div åt moder ^Gjord

^GFly i natten, l^Dyktans ljus förfö^Cr dej Och^G vår tids sir^Dener har^G förstått Att^B du också dras till ljud ^Csom stör dej Och^G förnekar l^Divet som du^G fått

Me^Gn en tanklös ^Dmin, ett antytt ^Csmicker Sp^Glittrar de^Dj och mej åt tusen ^Ghåll Ell^Ber är det vinet som vi dr^Cicker Bub^Gblan steg och sprack, ^Dgodnatt mit^Gt troll

Du^Am kan få min glömda sång att ^Cgråt^Ga D^Amu kan få min döda sträng att ^Clåta^{D G}Längs den långa, ^Dmödosamma v^Cägen Som^G är kvar att g^Då på moder ^Gjord