Nordman - Nnu glder solen

Se s^Colen är ^Fså^C röd nu, den brinne^Dr som mitt^G blod. Men j^Dmag kan ^Ginte l^Cova dig n^Fåt ^Cmer än^G det du^C ser. Visst v^Cill jag öpp^Fna ^Cdörrar och nå d^Dig i din^G dröm, men s^Dmolen h^Gar för^Cvandlat dig ^Fså^C håll mi^Gg nä^Cra nu.

Och sl?^G?ng då det som ^Cdöljer dig och^F låt mig kom^Gma in. Din mun är röd s?^C? öppna den, me^Cn fr^Gåga i^Cngenting. Och bli^Gr du rädd så b^Clunda hårt. Jag^F bär dig om d^Gu vill. För ditt är ditt men^C vårt är vårt, ^Coch ti^Gden den st^Cår still.

Och ^Com jag skull^Fe ^Cdö nu så drunknar^D jag i^G dig. Så ^Dmnaken ^Gsom jag ^Cföddes^F ger^C jag mitt^G liv till^C dig. Och ^Cännu gl?^F?der^C solen men natten^D närma^Gr sig. Det bl^Dmåser^G upp till s^Ctorm inatt ^Fså^C håll mi^Gg nä^Cra dig.

Och sl?^G?ng då det som ^Cdöljer dig och^F låt mig kom^Gma in. Din mun är röd s?^C? öppna den, me^Cn fr^Gåga i^Cngenting. Och bli^Gr du rädd så b^Clunda hårt. Jag^F bär dig om d^Gu vill. För ditt är ditt men^C vårt är vårt, ^Coch ti^Gden den st^Cår still.

Du tv^Gekar när du ser mig, men k^Croppen blev min sköld, och v^Farje ärr är^C kärlek till mit^Gt liv. Du tr^Gor att jag år farlig, men ^Cse på mig igen. Jag sk^Fänker dig det ^Cliv som brinner^G än.

För^C ännu gl^Föde^Cr solen och än^Dnu finns d^Get liv, Det b^Dmlåser^G upp till s^Ctorm inatt ^Fså^C göm di^Gg nä^Cra mig. Och j^Cag skall hål^Fla^C i dig, men bara^D om du ^Gvill. Jag t^Dmar dig g^Genom v^Cindarna s^Få ^Clänge^G jag finns^C till.

Och sl?^G?ng då det som ^Cdöljer dig och^F låt mig kom^Gma in. Din mun är röd s?^C? öppna den, me^Cn fr^Gåga i^Cngenting. Och bli^Gr du rädd så b^Clunda hårt. Jag^F bär dig om d^Gu vill. För ditt är ditt men^C vårt är vårt, ^Coch ti^Gden den st^Cår still.