Nordman - Nnu glder solen

Se s^Dolen är ^Gså^D röd nu, den brinne^Er som mitt^A blod. Men j^Emag kan ^Ainte l^Dova dig n^Gåt ^Dmer än^A det du^D ser. Visst v^Dill jag öpp^Gna ^Ddörrar och nå d^Eig i din^A dröm, men s^Emolen h^Aar för^Dvandlat dig ^Gså^D håll mi^Ag nä^Dra nu.

Och sl?^A?ng då det som ^Ddöljer dig och^G låt mig kom^Ama in. Din mun är röd s?^D? öppna den, me^Dn fr^Aåga i^Dngenting. Och bli^Ar du rädd så b^Dlunda hårt. Jag^G bär dig om d^Au vill. För ditt är ditt men^D vårt är vårt, ^Doch ti^Aden den st^Dår still.

Och ^Dom jag skull^Ge ^Ddö nu så drunknar^E jag i^A dig. Så ^Emnaken ^Asom jag ^Dföddes^G ger^D jag mitt^A liv till^D dig. Och ^Dännu gl?^G?der^D solen men natten^E närma^Ar sig. Det bl^Emåser^A upp till s^Dtorm inatt ^Gså^D håll mi^Ag nä^Dra dig.

Och sl?^A?ng då det som ^Ddöljer dig och^G låt mig kom^Ama in. Din mun är röd s?^D? öppna den, me^Dn fr^Aåga i^Dngenting. Och bli^Ar du rädd så b^Dlunda hårt. Jag^G bär dig om d^Au vill. För ditt är ditt men^D vårt är vårt, ^Doch ti^Aden den st^Dår still.

Du tv^Aekar när du ser mig, men k^Droppen blev min sköld, och v^Garje ärr är^D kärlek till mit^At liv. Du tr^Aor att jag år farlig, men ^Dse på mig igen. Jag sk^Gänker dig det ^Dliv som brinner^A än.

För^D ännu gl^Göde^Dr solen och än^Enu finns d^Aet liv, Det b^Emlåser^A upp till s^Dtorm inatt ^Gså^D göm di^Ag nä^Dra mig. Och j^Dag skall hål^Gla^D i dig, men bara^E om du ^Avill. Jag t^Emar dig g^Aenom v^Dindarna s^Gå ^Dlänge^A jag finns^D till.

Och sl?^A?ng då det som ^Ddöljer dig och^G låt mig kom^Ama in. Din mun är röd s?^D? öppna den, me^Dn fr^Aåga i^Dngenting. Och bli^Ar du rädd så b^Dlunda hårt. Jag^G bär dig om d^Au vill. För ditt är ditt men^D vårt är vårt, ^Doch ti^Aden den st^Dår still.