Mikael Wiehe - Keopspyramid

Jag är^Cm en av dom, som slavar på Kun^A#g Keops pyramid Det är ^Cmvi, som jobbar n^A#ere invid fo^Cmten Vi ^Cmsliter och vi svettas, för att^A# inte tappa tid Det är s^Cmynd om dom som ^A#inte fyller k^Cmvoten

Har man ^G#en gång kommit^D# hit, blir man ^A#aldrig mera f^Cmri Om man sl^G#utar här,^D# så slutar man ^A#i gropen Men om ku^Cmngen sägs, att ^A#han är son av^Cm solen

Bakom fe^Cmmton dubbla reglar, bakom fe^A#mton dubbla lås håller ^Cmrikedomen ^A#hov i maktens ^Cmsalar Här finns i^Cmngenting som hotar, här finns^A# ingenting som stör Här är ^Cmtankarna och ru^A#mmen lik^Cma svala

Om n^G#ågon måst^D#e dö ell^A#er några sk^Cma ha spö, finns det an^G#dra som kan ^D#verkställa^A# besluten Hit hörs al^Cmdrig å^A#ngestropen ell^Cmer tjuten Men när na^Fmtten blir lång brukar vi ^Cmsjunga en sång, som dom, som s^Fmtyr oss kan höra i v^Cminden. Om ett folk som le^Fmvde en gång, som ville ^Cmbygga ett torn, som skulle r?^Fm?cka ända upp till h^Cmimlen.

Men ju ^Fmhögre man kom, ju mera^Cm skilde sej dom som bodde där ^Fmuppe ifrån, dom^Cm andra. Och till sist blev t^Fmornet så högt, att dom dä^Cmr uppe och nere inte l^A#ängre förstod v^Cmarandra. Och då ^A#rasade tornet s^Cmamman. ^CmSå det verkar som om det i varje tid och i ^A#alla sortes ^A#folk finns n?^Cm?gra som vill ska^A#pa pyrami^Cmder, där dom s^Cmjälva sitter överst och har ^A#makten i si^Cmn hand, medan ^Cmdom som lever neda^A#nför dom l^Cmyder. Men om dom där ^G#uppe i det^D# blå inte ^A#längre vill^Cm förstå utan fö^G#raktar alla ^D#dom som ger dom ^A#mat, ska pyra^Cmmiderna till s^A#ist bli deras g^Cmrav