Melissa Horn - Regnet

Det bet mig id^Gag ^C Det har bitit mig fö^Drut Ah, det måste va so^Glen eller nån sj^Cukdom Jag har inte sett tydligt sen du va här^D Ah, jag hörde från n^Gån ^C Att jag blivit sä^Dmre Att sorgerna t^Gog mig, att åren blev längre^C Och att det va mitt fel att vi gick isär^D

Och jag vill inte tr^Go dig^C Men det var sant det du s^Ga ^{C G}Det där att framgång är sv^Cårare än motgång att t^Da

Ja, jag vill inte t^Gro dig ^C Men det var sant det du s^Ga ^{Cadd9 G}Det var alltid dom a^Cndra, aldrig jag^D

Det som v^Ga bra ^C ja det känns som en d^Dröm nu Jag höll dig högt över m^Garken ^CAlltid men så långt ifrån ska ingen va ^D Men jag är ute och gå^Gr ^C Och det blåser från ha^Dvet Ja, det för stora hus^Get ger mig en ån^Cgest jag inte kan ta i^D

Och jag vill inte tr^Go dig ^C Men det var sant det du s^Ga ^{C G}Det där att framgång är sv^Cårare än motgång att t^Da Ja, jag vill inte tr^Go dig ^C Men jag tror dig nu^{G C G}Ja, jag måste varit ^Colycklig förut ^D

^GJag va dum och re^Cgnet slog mig ^{D G}När du ljög och j^Cag förstod dig ^D När l^Guften mellan oss^C blev svår att anda^Ds När vi o^Gffrade oss sjä^Clva för den andr^Da