Lisa Nilsson - Långsamt farväl

Jag ö^F#mnskar jag kunde säga att det är e^C#mn fas vi går igenom en st^Aorm vi måste orka rid^F#ma ut

att vi k^C#mlarar det tillsammans att^A allting kommer ordna sig t^F#mill slut

Men hur ^Esäger man till någon Att ^Dhär tar vägen slut och hur ^Esäger man till någon att h^Bmjärtat längtar^C#m ut

^AJag kan inte ljuga för^F#m dig du känner mig alltför ^Eväl och när du ser mig i ^Dögonen så^E säger dom... ^Aatt vi kan bara vara dom v^F#mi är så ge mig inga ^Eskäl för vad vi än ^Dkallar det så är det ^Ebara ett långsamt fa^Arväl

Här är din ^F#mdrottning utan krona ^C#mlikgiltig och trött en^A sorglig figur som du aldrig riktigt^F#m mött

på^C#m åren som bara gick ser jag^A allt som gick förlorat men ocks^F#må allting som vi fick

Och va^Ed säger man till nån som vill^D börja om igen då det^E redan är försent då man^Bm redan är på ^C#mväg

^AJag kan inte ljuga för^F#m dig du känner mig alltför ^Eväl och när du ser mig i ^Dögonen så^E säger dom... ^Aatt vi kan bara vara dom v^F#mi är så ge mig inga ^Eskäl för vad vi än ^Dkallar det så är det ^Ebara ett långsamt fa^Arväl

^AJag tvår mina händer i kärlekens namn du kan^E vinna allt du förlorar ibland men^D vägen som vi färdas på ^Bmden leder, den leder ing^Eenstans...

^BJag kan inte ljuga fö^G#mr dig du känner mig alltför ^F#väl och när du ser mig i ^Eögonen så^F# säger dom... ^Batt vi kan bara vara dom v^G#mi är så ge mig inga ^F#skäl för vad vi än ^Ekallar det så är det ^F#bara ett långsamt fa^Brväl......^G#m.. ^F#Känner mig allt för väl ^ESe mig i ögonen ^BFör vi kan bara vara dom v^G#mi är så ge mig inga ^F#skäl för vad vi än ^Ekallar det så är det ^F#bara B (låt ringa ut) ett långsamt farväl