Lars Winnerback - Vem som helst blues

^DmJag kommer från en väg genom regnet Där stensöta växer i kanten Ser jag ^Gröken från Tekniska Verken är jag snart hem^Dmma igen Där solen sjunker bakom fabriken Och duggregnet blåser i vinden Kan jag ^Gminnas vem jag var en gång innan jag blev vem som^Dm helst I dina ögon en ^Cgång ^Am Från ett annat hå^Dmll

^DmAlla har en brokig historia En eld man måste snudda vid kanten Jag ?^G?nskar att jag funnits där för dig när du ^Dmvar ensam Långt innan Stockholms kalkyler När tiden fanns och förändras Jag h^Gamnade där ibland när det känns som jag ^Dmgick sönder Låst i en^C cirkel, rä^Amdd att gör^Dma fel ^FRädslan har runnit genom åldrar och städer ^AmGenom blodomlopp och märkliga gator tills jag blev vem som ^Dmhelst ^CEn mörk och b^Amrusande fors tills jag blev vem som he^Dmlst

^DmJag tänker på han jag tror hette Marcus Han som hade en V8 i bröstet Jag minns när dom^G sa "nu får du skylla dig själv, nu blir du skyldig i^Dmgen" Han sa: "den klassen är mongo" Sen såg vi nåt försvinna i Marcus Men v^Gi andra hade ingen plats för nån som låter Marcus bara ^Cgrät och gr?^Am?t och vi blev vilka som ^Dmhelst Och ^Fklockorna slog mellan dungar och tegel Och vi ^Amsatt där och åt våra järpar och blev vil^Dmka som helst ^CEnsamma, tysta, un^Amdrande, vilka som hel^Dmst

^DmNatten var så varm i augusti Jag hade bara en sak i hågen L^Galalalalalalalalalala^Dmla

Jag älskade ^Gstjärnorna som glittrade på himlen över tallarna Att vi var tv^Cå personer^Am Inte vilka som he^Dmlst ^FJag visste inte ens att dom känslorna fanns ^AmOch nu kräver jag att dom känns hela tiden för vem so^Dmm helst ^CGe mig nånting mot ^Amrastlösheten, va^Dmd som helst

^DmJag kommer från en tall och en åker Jag har doftat som ett hygge i skogen En g^Gång hade jag ojäm^Dmna tänder och en dagdröm Vi satt en kväll på Stora Hotellet Lasse Winnerbäck kom in genom dörren Vi b^Gjöd honom på vin och pratade en lång stund Det var inget särskilt med^C honom ^{Am Dm}Han var som vem som helst