Lars Winnerback - Psalm i januari

Feno^Gmena, du står tidlös mellan ^Cadd9björkarna i frostat vinter^Ghår. ^Cadd9 Feno^Gmena, du är tusental av ^Cadd9nykterhet, och svaren där jag ^Amgår. ^D Lika j^Emungfrulik som morgonen, om v^Dåren, bortom stan. Lika l^Amiten som ett sommarregn, för ^Cadd9dom som inte hörde vad du ^Dsa. Här lever ^Gdrömmen om "det största", som en ^Bmbubblande vulkan. Jag går och ^Amsäger till mig själv: Snart är det ^Dvår, då faller regnet, inte ^Gjag. ^Cadd9

Feno^Gmena, du är vakan över ^Cadd9mänskobyn, och flykten däri^Gfrån. ^Cadd9 Feno^Gmena, dina änglar sjunger ^Cadd9kärlek, under månen, ner vid ^Amån. ^D Här växer ^Emtystnaden till vakuum, i ^Dbetong och korridor; vi glömde ^Ambjörkarna, och änglarna i ^Cadd9snön, och vissa tror att du för^Dsvann. ^GGlömskan härjar fritt och spottar ^Bmskräck på fröken Svår. Och Hjärter ^AmDam går runt och kämpar för att ^Dinte bli nånting man tar sig ^Gan. ^Cadd9

Feno^Gmena, du är lugnet som en ^Cadd9söndag sprider ut på alla ^Gtorg. ^Cadd9 Feno^Gmena, du predikar lika ^Cadd9brinnande om glädje, som om ^Amsorg. ^D Lika ^Emsjälvklart spricker isen, som den ^Dfrusit till en gång, och du ^Amspelar skådespelet gång på ^Cadd9gång, men har vi lärt oss nånting ^Dalls? Det är ^Gnätt och jämt att vi kan ^Bmälska i betong, och lika ^Amhårt, som dina änglar sjunger ^Dvackert, stramar glömskan om min ^Ghals. ^Cadd9

Feno^Gmena, du står tidlös mellan ^Cadd9björkarna, och sträcker ut din ^Ghand. ^Cadd9 Feno^Gmena, du är leva, låta ^Cadd9leva, lite lugn i Leva ^Amland. ^D Lika ^Emjungfrulik som morgonen, om ^Dvåren, bortom stan. Lika ^Amväldig som ett åskmoln, när du ^Cadd9dånar över sovande kvar^Dter. Här lever ^Gdrömmen om "det största", som en ^Bmbubblande vulkan. Snart spricker ^Amisen över ån, du viskar ^Dtyst: Långt bortom rikedom finns ^Gmer. ^{Cadd9 G}