Lars Winnerback - Måste vara två

^AHar du hört om han som r^C#männer på stan Och är på j^G#akt efter varma hä^C#mnder ^AHar du hört om han som ^C#malltid kommer fel Hur han än st^G#ämplar och efte^C#mrsänder

^HHan säger: Allting går att ^C#mleva på ^HMen man nästan måste vara två

^AHan vet hur man dö^Evar ensam^Hheten ^AHan vet hur man ka^Estar allt man ^Hhar ^AHan vet hur man f^Elyr från den här pla^Hneten ^AMen inte ^Ehur man stannar ^Hkvar

^AHar du hört om han som br^C#männer sina skepp I samma st^G#und som han fått dom att ^C#mflyta ^AOm han som har ett f^C#mläck fritt liv Men skulle ^G#dö för att kunna ^C#mbyta

^HHar du sett hur han vårdar all sin ^C#mömklighet ^HOch säger: Det här är allt jag vet

^AJag vet hur man dö^Evar ensam^Hheten ^AJag vet hur man ka^Estar allt man ^Hhar ^AJag vet hur man f^Elyr från den här pla^Hneten ^AMen inte hur man s^Etannar kv^Har

Han är för ^C#mivrig för att vända om för d^G#mum för att förstå för e^Ansam för att träffa nån för sn^Eäll för att gå på Har du ^C#mhört om han som drömmer Han som ^G#mundrar och tänker Han vill ^Aveta vad du gömmer Men han bl^Eändas när det blänker Han vill ^C#mbränna som det bränns När det s^G#mteker och smälter Han vill kä^Anna som det känns När det ra^Esar och välter Det finns ^C#mmånga skepp att bränna Det är l^G#mångt till varje strand Han v^Aill så gärna känna Vill så gärna ro i l^Hand...

^AHan vet hur man dö^Evar ensam^Hheten ^AHan vet hur man ka^Estar allt man ^Hhar ^AHan vet hur man f^Elyr från den här pla^Hneten ^AMen inte ^Ehur man stannar ^Hkvar