Lars Winnerback - Från kylan in i värmen

från k^Dylan in i ^Bmvärmen jag kom att ^Emtänka på det nu kanske ^Aför att det är så tyst du som ^Dminns du som ^Bmvet e^Emvighet som kändes som en ^Aevighet på riktigt du kan l^Dåna mig igen du kan för^Bmbruka mig igen dom ^Emhimlarna har lämnat mig för ^Alängesen nu vet jag hur det k^Dänns jag hatar att bli ^Bmliten och ^Emvintern är så satans lång ig^Aen

och ibland så var du ^Bmensam och då ^Ggick vi hem till ^Dmig två små ^F#mdelar av nåt st^Bmort för att ^Gnatten hade b^Emett oss du har s^Aäkert hört historien

från k^Dylan in i v^Bmärmen ^Emen trappa upp, alltid ^Aen trappa upp över p^Darken och vårens s^Bmmällare ^Emblås lite här där det gör o^Ant, det kanske ger sig lite s^Dlit är jag värd några f^Bmraser är jag värd ^Emljug om du behöver, det gör i^Angenting jag hör tågen över br^Don masker som vam^Bmpyrer och n^Emätterna som rensades på l^Auft

och ibland så var du ^Bmensam och då ^Ggick vi hem till ^Dmig två små ^F#mdelar av nåt st^Bmort för att ^Gnatten hade b^Emett oss du har s^Aäkert hört historien

från k^Dylan in i v^Bmärmen hur k^Eman man tacka nej jag har s^Aaknat dig ibland här stiger r^Döken från vårens e^Bmldar visst ^Emvar det nåt som hände eller ^Aär det jag som drömmer du är b^Dättre än du vet mycket s^Bmtörre än du vet men det ^Emklär dig att du tvivlar på din d^Auglighet det gör man där vi k^Dommer ifrån ^Bm och ^Emvill du nåt så vet du var jag f^Ainns

och ibland så var du ^Bmensam och då ^Ggick vi hem till ^Dmig två små ^F#mdelar av nåt st^Bmort för att ^Gnatten hade b^Emett oss du har s^Aäkert hört historien

från k^Dylan in i v^Bmärmen ^Em och du kan säga vad du v^Aill till mig nu hör jag dig igen

och ibland så var du ^Bmensam och då ^Ggick vi hem till ^Dmig två små ^F#mdelar av nåt st^Bmort för att ^Gnatten hade b^Emett oss du har s^Aäkert hört historien

från k^Dylan in i v^Bmärmen jag kom att t^Emänka på det nu kanske f^Aör att det är så tyst