Lars Winnerback - Brustna hjartans host

^AIkväll är vinden stilla det var så stormigt hela dan. Bakom Väste^F#mrbron går solen ner ^Di rött, det är nästa^An tyst.

^ASom ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan. Det finns en ^F#mdoft av allt i mörket, kallt och ^Dblött, och nästan^A tyst.

^C#7Ensamma ^Ddar, väldiga^A värld, ^Eorden ekar i ^F#mhennes röst. Ingen ^Dsömn och inga^Bm sva^C#7r. Ingenting ^Dkvar mer än ett rostigt^A svärd, som h^Eugger och vrider sig ^F#mi ditt bröst. Vi s^Des på hjärtats^Bm bar^E, det här är brustna hjärtan^As höst.

H^Aär är timmarna av ovisshet, poeternas bensin. Här ä^F#mr natten när vi räknar v^Dåra stygn. Allt gick så ^Afort.

D^Au kan dränka dig i minnen eller litervis med vin. Du kan ^F#msjunka ner i sörjan och vända^D dygn. Men allt är^A gjort.

^C#7Ensamma ^Ddar, väldiga^A värld, ^Eorden ekar i ^F#mhennes röst. Ingen ^Dsömn och inga^Bm sva^C#7r. Ingenting ^Dkvar mer än ett rostigt^A svärd, som h^Eugger och vrider sig ^F#mi ditt bröst. Vi s^Des på hjärtats^Bm bar^E, det här är brustna hjärtan^As höst.

^C#7Ensamma ^Ddar, väldiga^A värld, ^Eorden ekar i ^F#mhennes röst. Ingen ^Dsömn och inga^Bm sva^C#7r. Ingenting ^Dkvar mer än ett rostigt^A svärd, som h^Eugger och vrider sig ^F#mi ditt bröst. Vi s^Des på hjärtats^Bm bar^E, det här är brustna hjärtan^As höst.