Lars Demian - Fyllot and miss world

Han l^Cåg där i rännsten’, det g^Gjorde han rätt ofta. I en u^Amtsliten rock, och en ^Ftrasig gammal k^Gofta. Han hade ^Ctappat ena skon, när han ^Gfallit omkull. Han ku^Amnde inte gå, nej, han var ^Falldeles för ^G full. Det var t^Folv år sen nu^G, hon ^Chade kastat u^Amt’en. By^Ftt alla ^Glåsen, och ^C ringt efter sn^Amuten. Det var ^Fglömt, inga ^Cminnen han ^Gbar. Fast ^Fnycklarna ^Chade han ^Gkvar.

Det v^Car årets sista kväll, och ^Gfullt av folk på gatan. Rake^Amter flög i luften, det var ^Ffestligt som ^Gsatan. Och a^Clla var så lyckliga, och ^Gskåla’ med varann. Det var ^Am ingen som brydde sig om en ^Fdrucken gamma^Gl man. Det blev ^Fnatt, den blev ^G kall, och ^C vinden ven k^Amulen. det ^F började ^Gsnöa från en ^C himmel så ^Ammulen. Och där ^Flåg han och ^C frös som ett ^G svin. Men d^Få stannar ^C en limous^Gine.

Och b^Cakdörren öppnas, där ^G sitter en kvinna, hon är ^Am vacker och blond, som en ^F sagans gud^Ginna. Hon s^Cäger -Välkommen in, och bj^Guder så flott, på cig^Amarr och på en konjak, som ^Fvärmer så go^Gtt. Och hon s^Fmeker hans kin^Gd, henn^Ces händer är ^Am varma. och han t^Far henne ^G ömt, i sina ^C skakiga a^Amrmar. Sen ^Ffår han en ^Ckyss så h^Get. Och d^Fen varar ^Cen evighet^G.

Gr^Cyningen randas i den f^Grostnupna staden. Al^Amlting är stilla, och ^Fdär på trottoar^Gen, u^Cnder ett täcke av r^Genaste snö ligger ^Am liket av ett fyllo, l^Fämnad där att ^Gdö. Han har f^Frid, han har ^Gro, och ^Cfryser ej me^Amra. ^FDet ser ut som om han ^G sover, och i ^Cdrömmen så ^Amler han. För i mo^Frse, när klo^Ccka slog fe^Gm, kom en ^Fängel och ^C tog honom he^Gm.