Kent - Jrnspken

Dom ^Csus4brände ner^F grönan oc^Csus4h skola^Fn står d^Amär ensam nu ^Fcykelst^Fällen stå^Amr tomm^Ga än trots a^Ftt loven ^Fär ^Csus4slut ^F Dom ^Csus4fäller^F kastanj^Csus4eträd ^Fi allen framf?^Am?r skolgården Jag ^Frör mig^F tyst, hör int^Ame hemm^Ga här, jag ^Fär v^Fåln^Csus4aden ^F jag ^Csus4vet inte ^Fvarför, men^Csus4 kanske är de^Ft därför ^Amjag minns det så väl dina ^Fstora ^Fögon, dina^Am bruna^G händer, din^Fa vass^Fa kn?^Csus4?n ^F var det ^Fdig jag såg, som en^G skugga^Am ur mina^F dröm^Fmar ^{Csus4 F} var det ^Fdig jag såg, dig jag^G svor att^Am aldrig^F glö^Fmma ^{Csus4 F}

dom ^Csus4gräver i ^Fparken och ^Csus4frosten i^F marken^Am blir ett försvar vid ^Fhörnet av^F kyrkan, dä^Amr järnvä^Ggen går, har^F dom spä^Frrat^Csus4 av ^F någon^Csus4 ligger i^F gräset me^Csus4d frostig^Fa kläder, ^Amså stilla och vit ^Fblåljusen^F blinkar, tänk^Am vad man ka^Gn göra med ^Fen lit^Fen k^Csus4niv ^F jag ^Csus4vet inte ^Fvarför men jag^Csus4 åter ^Fvänd ^Amer alltid hit det var väl^F något v^Fi gjorde^Am, något ^Gvi sa här ^Fsom förändrade^F mitt^Csus4 liv ^F var det ^Fdig jag såg, som en^G skugga^Am ur mina^F dröm^Fmar ^{Csus4 F} var det ^Fdig jag såg, dig jag^G svor att^Am aldrig^F glö^Fmma ^{Csus4 F} var det ^Fdig jag såg, som ett^G spöke fr?^Am?n d?^F?da dr^Fömm^Csus4ar ^F var det ^Fdig jag såg, har jag^G äntlige^Amn lyckat^Fs gl?^F?mma^Csus4? ^F