Jonathan Johansson - Ok ge mig timmarna

^DTimmarna och gatorna och j^Aag På en e^Dnsam, långsam p^Aromenad Och s^Bmtaden sluter sina ar^Emar om alla mina n^Aej (E) OK, OK, OK

^DJag vill lova att inte r^Aiva ner ^DNån sol från vår^A himmel och aldri^Eg mer Måla g^Bmatorna mörkare ä^En vad dom är

^F#m Så ^EOK, ja^Ag ger ^Emig, jag ^F#m O^EK, jag g^Aer mig ^Enu ^A

^DOch jag kan vara gl^Aad ^DFör om jag ser ti^Allbaks På ^Bmmina korta år Ja då^E är det en sån nåd ^DAtt inte gatorna förg^Ajort mig ^DAtt inte Gud ?^A?vergivit ^Emig Att tim^Bmmarna, med tårarna Gjort m^Eig till en av dårarna som^F#m tror

O^EK, på at^At Je^Esus ^AJa, O^EK, jag g^Aer mig G^Eud ^{A F#m Dbm F#m} Jag ^Dbmger mig ^Anu Ger mig ^F#mnu ^{Dbm F#m Dbm}

^DDu står och väntar ut^Aanför cafét ^DDär du berättar om den e^Ansamhet Som fick ti^Bmmmarna att växa till ^F#men evig^Ehet ^DMen nu ler du e^Amot mig ^DOch säger du tröttnat på alla ^Arödljus in^Eom dig Och att du v?^Bm?ntar på någon som kan^E trycka på^A knappen Att du v?^Bm?ntar på någon så du k^Ean lysa grönt mo^At gat^F#morna igen

O^AK, varför säger man “g^Eer sig” ^F#mJa, ^DbmOK, O^AK, ^EOK,^F#m ja OK,^E varför säger man ^A“g^Eer sig” ^F#mJa, ^DbmOK, ^Aja ^E

^DTimmarna och gatorna och s^Aen Går vi e^F#mnsamma hemåt ^Aigen Och s^F#mtaden släpper sina a^Ermar Om alla våra ^Anej