Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Det var GmBlue Bird av Hull, det var A7Blue Bird, en brigg, som med Gmsviktande stA7ompar stod Gmpa Over soten i snFostorm med nFedisad rGmigg, sjalva julafton sjuttiotvA7a. Surra Gmsvensken till rors, han kan drA7eja en spak, ropar skGmepparn, - All right boys, loA7s av! Och Karl GmStranne fran Smogen blev A7surrad till rors pa Blue GmBird som var A7domd att bli Gmvrak.
Han fick GmHallo fyrs blank, fast av A7snoglopp och stank, han stod Gmhalvblind - han A7fick den i Gmlo, och i Gmla dar lag FSmogen, hans Fhem, dar hans Gmmor just fatt Gmbrevet fran MiddlesboA7rough. - Na vad Gmsager du Karl, gar hon A7klar? - Nej, kapten! Vi far Gmblossa, for har ar det A7slut! Vi har GmHallo om styrbord och A7brott strax i la! - Ut med Gmankarna! A7Batarna Gmut!
Men hon Gmred inte opp. Och hon A7fick ett par brott, som tog Gmbaten de A7hade gjort Gmklar. - Jag tror Gmnog sa Karl FStranne, att Ffar min gatt Gmut, emot Gmoss. Jag litar pa A7far! - Bat i Gmla! Bat i la! Det ar A7far - Det ar vi! Det ar Gmfar min fran Smogen! A7Halla! - Bat i Gml! sjong han ut, di ar hA7ar! Jumpa i alle Gmman - vi blir A7bargade Gmda!
Det var SGmtranne, den aldre, en A7viking, en orn, som pa Gmjulafton A7sjuttioGmtva tog sitt Gmrenade Fbrannvin ur Fvinskapets Gmhorn till att Gmbjuda de skeppsbrutna A7pa. - Hur var Gmnamnet pa skutan, han A7sporde och slog nio Gmsupar i spetsiga A7glas. - Briggen GmBlue Bird! - Det tionde A7glaset han tog och han Gmslog det i A7golvet i Gmkras!
- Sa ni GmBlue Bird, kapten, briggen A7Blue Bird av Hull? Gud i Gmhimlen! var A7ar da min Gmson? Var ar Gmpojken, kaptFen? For var Ffralsares Gmskull! Det blev Gmdodstyst bland mannen i A7vran.
[Bass plays solo over these chords, but just play the chords if you can't solo... Gm A7 Gm A7 Gm A7 Gm A7 Gm] Gubben Stranne tog sakta sydvasten utav. - Spara modern, kapten, denna kvall! Namn ej namnet pa briggen som har gatt i kvav, namn ej Blue Bird av Hull, ar Ni snall! Och kaptenen steg upp. Han var gra, han var tard, stormen tjot, knappt man horde hans ord. Nar han sade med skalvande rost till sin vard: - Karl stod surrad och glomdes ombord...