Helen Sjoholm - Min astrakan

Allt är st^Eilla, allt är bra, Du ble^Bv bure^E/G#n över et^At hav i moders^Bvärme på din^F#m tusenmil^Bsfärd Gränslös^E trygghet fick ^E/G#du ha, tills d^Bu plötsli^E/G#gt kasta^Ades ut I denna ^Bfarliga, ^F#mfrämmande^B värld

En g?^E?ng ska du fråga di^Bn mor, hur de^F#mt var, hur det blev att ja^C#g for Finns den ^E/G#kvar den platsen^B/F# nu, som var ditt ^F#hem, fråga^F#/A#r du ^F#

All den t^Bid, som mitt ^G#mhjärta kan^F# slå, finns d^C#men kvar, ska för alltid^G# bestå Bortom ^G#mdenna ^E/G#Nya V^B/F#ärld, som såg d^F#/Eej födas, ^C#mmin vän, Där m^F#/A#ognar ^Bä ^E/G#pplena än Bortom en v^B/F#id ocean^C#m/E, där står mi^F#n as^G#mtrakan

Ja en ^Egång ska du^C#m fråga di^Bn mor, hur de^F#mt var, hur det blev att ja^C#g for Finns den ^G#mkvar den ^Eplatsen^B/D# nu, som var ditt h^F#em, frågar du

All^F#7 den ^Btid, som mitt ^G#mhjärta kan^F# slå, finns d^C#men kvar, ska för allt^G#id bestå Bortom ^G#mdenn^E/G#a Nya^B/F# Värld, som såg de^F#/Ej födas, m^C#min vän, Där m^F#/A#ognar ^Bä ^Epplena än Bortom en ^B/D#vid ocean,^C#m/E där står mi^F#n astra^Bkan